Pär Thörns senaste beskrivs bäst som en systematisk väv av associationer… nej, en korsordsartad fixering vid definitioner… eller nej, ett polyfont rutnät fyllt av synonymer… Han verkar ha klippt ihop en massa text och låtit ge ut det som bok. Den kan liknas vid ett informations- och fragmentgalleri i vilket den genomgående frasen ”Det vill säga:” inleder stycken av wikipediaklipp, väderleksrapporter, upphittade lappar, samhällsinformation, vardagsobservationer, en framtidsvision om hur ett upproriskt skandinavien slår sig ur de tyska herremännens grepp, efterforskningar kring en man med psykiska besvär i form av en ”tickande ångest” och det fiktiva språket syldaviska som förekommer i berättelserna om Tintin. Och fotografierna av de centerpartistiska ledamöterna – varför?

Ja, varför? Thörn framstår som en outgrundligt driven vetenskapsman som övervakar verkligheten och slutligen presenterar en omsorgsfullt utvald uppsättning av mikroskopiskt små trådar som ska driva en viss tes. Metoden undanhålls konsekvent läsaren. Mest oklart är vad själva tesen skulle vara. Punktvis blottar sig uppenbara samband mellan valen av text, som för att skapa förväntan på den fördolda strukturens uppenbarande. Det kommer aldrig.

Det är frågan var en läsare tar vägen i detta. Till exempel när verket själv börjar ringa in definitioner kring läsarrollen:

En person som skapar mentala bilder
En person vars ögon följer raderna
En person som är läskunnig eller låtsas att han eller hon är läskunnig och hoppas att han eller hon ska ha tur om det utan förvarning dyker upp instuderingsfrågor
En person som riskerar att uttråkas
En person som kryper upp i en fåtölj och drömmer sig bort
En person som förhandlar med sin omgivning om hur stor plats denna ska ta i fiktionen
En person som sätter sig i brasans sken
En person som ljudar bokstäverna om detta är nödvändigt
/…/
En person som tänker ”kommatecken” när han eller hon ser ett kommatecken.

Som för allt annat här i världen gäller också för mig att alla ord som kan tillskrivas mig är synonymer till synonymer till synonymer. Detta tycks vara en möjlig poäng. På sätt och vis betecknar detta flytande, detta ständiga svårt-att-förhålla-sig-till också läsupplevelsen. Jag bläddrar tillbaka och gör punktvisa försök att hitta värden och höjdpunkter men upptäcker att minnet sållat bort det mesta som nonsens. Det verkar ligga i projektets natur att bli något begränsat i läseffekt. Som planerat mysterium är verket skickligt på ett irriterande sätt. Men så kanske det förtjänar en bedömning bortom kategorierna bra bok – dålig bok. Den kyliga, objektivt redovisande röst som framför alla dessa stycken verkar vid eftertanke innerst inne bära ett djupt bångstyrigt trots mot språkets och fiktionens lagbundenheter och konventioner. Som litterärt upptåg är det värdefullt.