Recension

: Spelman på taket
Spelman på taket Sholem Alejchem
1992
Ordfront
7/10

Judisk galghumor och brutal vardag

Utgiven 1992
ISBN 9173244066
Sidor 199
Orginaltitel Tevje der Milkhiker
Översättare Stefan Lindgren

Om författaren

Sholem Alejchem är en pseudonym – och en hälsning – för Sholem Rabinowitch. Han föddes 1859 i nuvarande Ukraina och dog 1916 i New York. Alejchem är ett av jiddischlitteraturens allra främsta namn och författare till bland annat berättelserna om mjölkhandlaren Tevje. På svenska finns Kantorns son (1977), Spekulanterna (1978) och Spelman på taket (1992).

Sök efter boken

Sholem Alejchems berättelser om den fattige mjölkhandlaren Tevje är förstås mest kända som musikalen Spelman på taket – och i svensk översättning har originaltiteln på boken Tevje der Milkhiker fullt förståeligt blivit just Spelman på taket.

I egen rätt hör Tevjes historier emellertid till jiddischlitteraturens stora klassiker och föregångare till författare som Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer. Det är inte svårt att se släktskapet.

Spelman på taket innehåller nio historier, berättade av Tevje själv för vännen herr Sholem Alejchem. I sin lite pratiga, omständiga stil rapporterar Tevje om livets alla med- och motgångar, om affärerna för en fattig mjölkhandlare på den tsarryska landsbygden och inte minst om bekymren med de giftasvuxna döttrarna.

Tevje själv är en komplex figur. Han är finurlig och naiv om vartannat, han står och väger mellan ödmjukhet och självgodhet, han har ett ytterst levande och personligt förhållande till Gud och han tofflar gärna till sina medmänniskor med lösryckta citat ur de religiösa skrifterna så ofta han får tillfälle. I familjen är han den självklara patriarken som inte sällan täpper till sina känslomässiga reaktioner med ett barskt ”Tevje är inget fruntimmer”, men vars kärlek och oro för döttrarna hela tiden lyser igenom.

Inte minst i Tevjes ibland oerhört drabbande relationer till döttrarna och deras friare är Spelman på taket en finstämd skildring av vardagsliv och värderingar bland den östeuropeiska landsbygdens fattiga judar kring förra sekelskiftet. Tevjes kunder finns bland semestrande rika och i staden sätter unga sprättar sitt hopp till aktiemarknaden. Bland hans svärsöner finns en fattig revolutionär som fängslas och förvisas, och vid horisonten lurar pogromer och fördrivelse från hus och hem.

Inte för inte är jiddischlitteraturen också känd för sig karga humor, så uppenbart en överlevnadsstrategi för att orka finna sig i förhållanden ingen människa borde behöva finna sig i. Heter ett kapitel ”Tevje reser till Det heliga landet” så kan man ge sig tusan på att han aldrig kommer dit. Och i ”Låt oss tala om något roligare”, vill han byta ämne efter beskedet att svärsonen förvisats. ”Har ni hört något nytt om koleran i Odessa?”

Ella Andrén

Publicerad: 2009-12-02 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-03 15:06

Kategori: Recension | Recension: #3521

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?