Under julen ska man tänka på dem som inte har. Jag gör det genom att läsa två arbetarskildringar där huvudpersonerna är något så ovanligt som kulturarbetare. Kulturarbetare? De brukar väl inte räknas som ”arbetarklass” tänker man instinktivt? Nej, kanske inte. Men frågan är om det inte är dags att tänka om. Det tycks i alla […][...]

Så är det det där ”post”-ordet igen. Vad betyder det? Egentligen? Jag sitter och bläddrar bland mina skolpapper och hittar plötsligt några anteckningar om den egyptiske litteraturvetaren Ihab Hassan. Enligt honom är ”post” inte bara en beteckning på ett efter. Det kan också betyda en tendens inom. I sin berömda uppsats ”Mot ett begrepp om […][...]

”Naturen är en klaustrofobisk skördekalender” står det på baksidan av Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman. Och ja, det är den ju. Vart man än kommer finns det natur. Vad vi än gör är det alltid i någon mån sprunget ur naturen. Det är svårt att dra gränser för naturen. Alltså är den klaustrofobisk. Klaustrofobiskt är också […][...]

Klickar man sig fram till förlaget Epix hemsida kan man läsa att de har en utgivning som består av ”världens bästa vuxenserier”. Det är ett djärvt uttalande, men ser man över deras katalog finner man att det finns en stor sanningshalt i deras slogan. I synnerhet om man tittar under fliken ”Nyheter” och ser att […][...]

Tre historier i en och samma bok. Fristående till viss del, men också nära, nära varandra. Trådar som binds samman och brott som begås, länkas samman. En våldsspiral i en trakt, Trakten, där mordet på den amerikanska flickan 1969 påverkar tillvaron även för dem som inte ens var födda då det begav sig. Jag har […][...]

Redan på bokens första sida förklarar berättaren Tromelin att han alltsedan sitt inträde i det franska inrikesministeriet ”ständigt vägrat att intressera mig för alla dessa europeiska historier”. Ändå kommer Den sista konferensen att berätta just en av alla dessa europeiska historier. Den som handlar om hösten 1989 då Berlinmuren och järnridån föll och maktbalansen i […][...]

Det är svårt att recensera en genrebesvikelse. ”Japansk skräck” står det på omslaget till Främlingar och omslagsbildens unga kvinna, helt nedsänkt i vatten som i dimma, med den skira vita klänningen och det svarta håret flytande bakom sig, för tankarna till ospecificerad japansk skräckfilm. Det är det här inte. Främlingar är däremot en spökhistoria. Spökhistorier […][...]

När man läser en bok som Vägen så behövs knappast orsaken till varför världen är döende och gråfärgad skrivas ut, alla vet ändå vad Cormac McCarthy syftar på. Men miljökatastrofen som en direkt orsak till civilisationens undergång är en i litteraturen och filmen ganska ny företeelse, för under femtio år var bomben den totalt dominerade […][...]

Så har då äntligen dopparedagen kommit. Klapparna ligger inslagna under den gröna och granna granen. Köket fylls av underbara dofter. Sticker man ut näsan utanför dörren möts man av ”Hej, mitt vinterland”. Vad kan då passa bättre än dans kring julgranen? Den här illustrerade barnboken innehåller inte bara texterna till 16 av våra käraste julsånger […][...]

Det är en liten bok med rött sidenomslag. Jag tror att den har exakt samma storlek som en sådan där bok där ens vänner skulle skriva en hälsning. Alla högstadietjejer hade en sådan. Puppy love handlar om den där brytningstiden då man helst vill återgå till flickrummet med dockskåpet och Barbiedockorna. Den handlar om att […][...]