Recension

: Med livet framför sig
Med livet framför sig Émile Ajar
2009
Norstedts
8/10

ju färre man är desto mindre räknas man

Utgiven 2009
ISBN 9789113021577
Sidor 215
Orginaltitel La vie devant soi
Översättare Bengt Söderbergh
Först utgiven 1975

Om författaren

Den franske författaren Romain Gary föddes 1914 i östra Polen som Roman Kacew. Men Roman/Romain skulle byta identitet ännu en gång i sitt liv. Han påbörjade ett nytt författarskap under psudonymen Émile Ajar. Gary fick det prestigefyllda Prix Goncourt 1956 för Himlens rötter (Les racines du ciel) och lyckades sedan med omöjlgheten att få priset en gång till 1975, då som Émile Ajar författare till romanen Med livet framför sig (La vie devant soi). Efter Garys självmord 1980 uppdagades att han var identisk med Ajar och den franska kritikerkåren som gått i fällan och jämfört Ajars och Garys författarskap, fick långa näsor.

Sök efter boken

Med livet framför sig och med madame Rosa vid sin sida som blir mer och mer död än levande för varje sida man vänder, talar romanens huvudperson Momo till läsaren. Han pratar snabbt, han upprepar sig och hoppar över saker. Momos språk är i Bengt Söderberghs vackra och träffsäkra översättning märkligt och tjusande. Det är en underlig och komisk blandning av akademiskt, gubbigt, rått och naivt som känns nära besläktat med Leif Panduros, Jonathan Safran Foers, Jonas Hassen Khemiris och Eric-Emmanuel Schmitts språk.

Momo har vuxit upp i en lägenhet sex trappor upp i Belleville hos den pensionerade horan och tillika överviktiga judinnan madame Rosa. Med ”alla dom kilon som madame Rosa släpade på och bara ett par ben, så blev trappan det dagliga livets källa av sorger och bekymmer” heter det i inledningen. Barnen som bor hos henne är alla horungar och som tur är så är grannarna i huset inte såna som klagar. Det är madame Lola, transvestiten och ex-boxaren som knegar nattetid i Bois de Boulogne. I huset bor också bröderna Zaoum som bär den judiske doktor Katz på sina ryggar upp för de sex trapporna för att han ska kunna komma och undersöka madame Rosa. Monsieur Waloumba och hans polare dyker också upp titt som tätt och försöker driva ut sjukdomarna ur madame Rosa med hjälp av shamanism, trummor, helstekta får och dans. En enda fransman bor i huset, Louis Charmette, och han framstår i sin nervöst prydliga normalitet som om möjligt ännu underligare än resten av hyresgästerna.

Momo heter egentligen Mohammed ”men alla kallar mig Momo för det är inte så mycket”. Momo har lärt sig jiddisch av madame Rosa som är judinna som överlevt Auschwitz. Under sängen har hon ett porträtt av monsieur Hitler som hon tar fram när allt känns riktigt botten. Det gör henne lugn.

En dag tittar Momo in i en studio där man dubbar film. Han fascineras av hur filmen går baklänges och samma sekvenser tas om flera gånger. Inne i studion är det som om tiden inte längre har makten. Blod rinner tillbaka in i kropparna, kulor sugs in i pistolmynningarna och människor går baklänges in genom dörrar som stängs. Momos berättelse är i mycket en kamp mot tiden. Ju mer tiden går desto mer närmar sig döden för att rycka bort madame Rosa, Momos enda fasta punkt i livet.

Med en hjärtskärande humor och klarsynta kommentarer berättar Momo om hur han en dag plötsligt blev fyra år äldre, om hur madame Rosa ber honom att skona henne från att hållas vid liv på sjukhus tills hon blir en grönsakernas världsmästare och om hur hon lurar Momos pappa att hon uppfostrat hans son Mohammed till en judisk Moses.

Trots att världen är hård omkring Momo så återkommer berättelsen hela tiden till gemenskap och kärlek. När Momo frågar sin vän, den gamle mannen monsieur Hamil, om det är möjligt att leva utan kärlek får han ett undflyende svar.

Mitt i misären och kaoset som omger Momo håller han ändå fast vid att människor måste ta hand om och älska varandra för att överleva. Ensam klarar man sig inte långt för ”ju färre man är desto mindre räknas man”. Momos berättelse avslutas med orden ”man måste ju tycka om.” Och detta är en bok man måste tycka om.

Ebba Holmberg

Publicerad: 2009-06-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-28 10:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3339

2 kommentarer

[...] Med livet framför sig av Émile Ajar [...]

 

[…] insats, är nog inte värt sitt pris… Ytterligare en roman som jag tyckte extremt mycket om var Med livet framför sig av Émile Ajar (egentligen Romain […]

Mitt läsande liv, 2 – BASTETS SPINNERI Oregistrerad 2020-01-05 18:52
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?