Bryssel. Om man planerar en resa till en europeisk stad är det inte direkt Bryssel som är förstahandsvalet. "Jag funderade på att åka till Paris, eller Rom, eller kanske Prag. Men nä, jag bestämde mig för Bryssel istället." Nej, det händer inte.

Mannen i Mats Kolmisoppis roman är inte heller i Bryssel på semester. Han är inte EU-tjänsteman heller. Frågan är faktiskt vad han gör där överhuvudtaget. Han befinner sig i ett slags limbo. Har han kommit till Bryssel för att dö, eller för att döda tid, eller för att gömma sig? Och för vad i så fall? Oavsett, så fungerar staden Bryssel utmärkt för vad han nu har tänkt sig att göra.

Bryssel hör till en annan kategori städer. Har ett annat väder. En osynlighet. Framkallar få eller inga bilder. Här strilar ett stålgrått regn över män med svarta paraplyer och hattar. Det finns visserligen äldre kvarter, men vart man än vänder sig ser man den kommunala filosofin omsatt i smittbärande arkitektur. Stål och glas. Svarta hängrännor i rostfritt material. Grindar framför tiovåningshus. Mycket elektronisk övervakning. Men inte ens grindarna eller husen framträder särskilt tydligt. Bryssel är ett limbotillstånd; en grotesk ickestad utan kultur. Eller kanske: befriad från kultur. Det går att andas här. Man kan andas och andas ihjäl sig.

Programförklaring, det där. För hela romanen är ett slagt abstrakt limbo. Mannen på hotellrummet träffar sin libanesiske granne, och senare den libanesiske grannens brorsdotter som lämnats ensam kvar. Hans beskrivning av livet i Bryssel varvas med kapitel som utspelar sig i Israel. Ett avsnitt i boken handlar om en 13-årig norsk flicka. Andra verkar handla om mannen i hotellrummet i Bryssel. Men säker kan man aldrig vara.

Vill man ha en a till b-historia och få svaren på slutet är detta inte romanen för dig. Gå och leta upp något helt annat. Bryssel lämnar en med mer frågor än svar, och kräver egentligen en omläsning (eller en väldigt noggrann läsning) eller två för att alla nyanserna ska synas. Alternativt struntar man i att försöka hitta alla nyanser och njuter av abstraktionen.