Recension

: Sanditon
Sanditon Jane Austen
1977
Rabén & Sjögren
8/10

Havsbad och antihjältar

Utgiven 1977
ISBN 9129481317
Sidor 263
Orginaltitel Sanditon
Översättare Sonja Bergvall
Först utgiven 1975
Medförfattare "en annan dam"

Om författaren

Jane Austen (1775-1817) skildrade med både skärpa och värme livet i den engelska medel- och överklassen. Mest kända är kanske romanerna Stolthet och fördom, Förnuft och känsla och Övertalning. Hennes berättelser har också filmatiserats ett otal gånger.

Jane Austen – Massiv sida om författarinnan – inklusive många av hennes verk.

Republic of Pemberly – Diskutera Austen på nätet.

Sök efter boken

Hör du som jag till de läsare, eller tevetittare, som inte gärna vill erkänna att en älskad författare är död, eller en minutiöst följd serie nedlagd? Om du dessutom hör till Jane Austen-fansens stora och charmerande skara så har du förmodligen åtminstone kastat dina blickar mot Sanditon, Austens sista, ofullbordade roman färdigskriven av någon annan.

Eftersom romanförfattande på Austens tid ansågs en smula moraliskt suspekt gavs böckerna under hennes livstid ut anonymt. Den första, Stolthet och fördom uppgavs vara skriven helt enkelt ”av en dam”, de senare av ”författaren till Stolthet och fördom” och så vidare. Den som skrivit vidare på Sanditon har därför valt att kalla sig ”en annan dam”.

Slutförandet har vad jag förstår gjorts snarare på 1970-talet än närmare Austens egen tid och jag skulle inte svära på att hon inte skulle ha haft en och annan liten invändning mot karaktärernas moral och uppförande. Intrigen i stora drag är möjligen, som 1970-talsförfattaren skriver i sitt slutord, ”ingen svår stötesten” när det gäller Austen, och på de knappt elva kapitel – ungefär en fjärdedel av den här romanen – som Austen hann med att skriva har i stort sett alla karaktärer fått form och liv. Så i andan blir jag faktiskt positivt överraskad av denna kvicka och trivsamma Austen-bonus.

Om romanfigurer kunde stiga ut och ta över efter sina författare så skulle jag gissa att Sanditon skrivits klart av Catherine Morland en stund efter slutet i Northanger Abbey. Det är den roman Sanditon påminner mest om. Den är lättsam och lekfull och också den har ett och annat att säga om det överdrivna läsandet av melodramatiska romaner.

Här finns en fantastisk antihjälte som förläst sig på dålig litteratur på ett betydligt mer fatalt sätt än Catherine eller Sanditons hjältinna Charlotte Heywood. Charlotte går snabbt från att tycka att han är tjusig och imponerande – ”och hans titel var ju ingen nackdel” – till att börja misstänka ”att han var rent av dum”. Sir Edward strör missuppfattade citat och tillkrångligheter omkring sig på ett högst pricksäkert och välbekant sätt (det skulle inte förvåna mig om det fanns en i snart sagt varenda littklass). Om vad all denna uppblåsthet slutligen leder till ska jag akta att avslöja för mycket, men det blir mer action än någonsin i en Austen-roman.

Att samhället höll på att radikalt förändras är något man kan ana i alla Austens böcker. Dryga figurer med fina anor men inte alltid så mycket pengar som de tycker sig förtjäna, ser ner på men får inte sällan se sig slagna av en ny borgarklass med yrken och sinne för affärer. Semesterorten Sanditon är en del av detta moderna spekulerande och ger en fin bild av turistande under en period när havsbad var en nästan ny uppfinning och ett mycket omständigt projekt. Lagoma sjukdomar var forfarande en elementär ursäkt för semestrande, havsluft (eller naturligtvis brunnsvatten) kunde anses bota även en vrickad fot, och hade Charlottes föräldrar bara inte haft så många barn hade också de kunnat kosta på sig ”någon månad i Tunbrigde Wells ibland, symtom på gikt och vintervistelse i Bath”.

Visst ger inledningen en känsla av att Austen, om hon fått leva, bearbetat Sanditon en smula ytterligare och visst är fortsättningar av andra författare alltid en smula problematiska. Men om man nu är beredd att koppla bort sin allra mest kritiska blick och ge Sanditon en chans för vad den är, så har man en god stund av hemvana Austen-njutningar att vinna i form av vassa repliker, fina karaktärer, hypokondri, kvicka beskrivningar och förlästa dumheter.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2008-02-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-30 23:48

Kategori: Recension | Recension: #2830

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?