Recension

: Tidväktaren
Tidväktaren Jeanette Winterson
2007
Rabén & Sjögren
7/10

Ur led är tiden

Utgiven 2007
ISBN 9789129665925
Sidor 313
Orginaltitel Tanglewreck
Översättare Lena Fries-Gedin
Först utgiven 2006

Om författaren

Jeanette Winterson föddes 1959 i Manchester, England. Hon adopterades av ett par som uppfostrade henne strängt religiöst. Hon debuterade 1985 med Det finns annan frukt än apelsiner och har sedan skrivit ett flertal romaner, noveller och essäer.

Jeanette Winterson – Författarens officiella hemsida, en välfylld sida där hon bland annat skriver regelbundna kolumner.

Sök efter boken

London på 2000-talet är oroligt. Tiden är ur led, vilket märks genom tidsstopp och tidstornador som får hus, fordon och människor att till synes försvinna ut i tomma intet. Det internationella storföretaget Kvanta erbjuder sig att assistera regeringen och anslå miljarder till tidsforskning för att hindra problemen, men bara om de själva får rättigheterna till alla upptäckter och uppfinningar som det kan leda till.

Om detta vet elvaåriga Silver mycket litet där hon bor i det gamla släkthuset Villgårda, ensam med en elak faster och hennes onda kaniner (!) efter att hennes föräldrar dött i en tågolycka. Men det dröjer – förstås – inte länge innan Silver upptäcker att hon i allra högsta grad har med problemen att göra. Enligt en gammal profetia är det Silver som kan hitta Tidväktaren, den gamla klocka som en gång tillverkades för att styra tiden. Den som har Tidväktaren i sin hand kontrollerar tiden, och det vill såväl Kvanta som den lömske urmakaren Abel Darkwater göra, han som låtit bevaka Silver genom den elaka fastern.

Jeanette Wintersons första ungdomsbok är en rakt berättad och mycket fantasifull historia. Stilen skiljer sig från de ibland mycket svårtillgängliga vuxenböckerna: här står språket och berättelsens konstruktion aldrig i första rummet på historiens bekostnad. Men det finns det som förenar också, lekfullheten kanske framför allt. Dessutom finns klara kopplingar till den senaste romanen "Fyrväktaren" (titlarnas likhet är dock ett översättningsfenomen) i och med att huvudpersonens namn är detsamma, och Abel Darkwaters namn dessutom påminner starkt om Babel Dark från den historien. Men jag kan inte säga att jag så här ur minnet hittar särskilt många andra beröringspunkter mellan de båda Silver som karaktärer. Kanske skulle en närläsning avslöja något, men det är inget som krävs för att tycka om böckerna var för sig.

Silver i "Tidväktaren" reser till London och i tiden, konfronteras med Abel Darkwater och med hans fiender Efterblivarna som lever under jorden, och hamnar på Einsteinlinjen, där tiden står stilla och kvantmekanikens lagar styrt upp en hel industri kring ofrivilliga tidsresenärer. Det här är ändå bara en bråkdel av vad som händer i boken, där mer typiskt sagoaktiga inslag blandas med vetenskapliga resonemang kring tidens natur. Ibland är undertonerna allvarliga och civilisationskritiska; historien utspelar sig i en igenkännelig nutid med mobiltelefoner och internet, stora företag och kommersialism. Ibland är det helt crazy och Silver blir en Alice i Underlandet, den förnuftiga i absurda diskussioner med konstiga varelser som till exempel Abel Darkwaters tjänare:

"Ju mer mat man får, desto större blir fötter och tår", rimmade Snörvel medan han satte ner faten. "Uppätet i dag, borta i morgon".
"Pratar du med mig eller någon annan?", frågade Silver.
"Jag vet inte med vem och det gör inte du heller. Ovetskap är en närmare vän än vetskap."
"Varför är det här huset fulllt med klockor?" frågade Silver.
"Varför är havet fullt av fisk?" svarade Snörvel.
"Varför når dina byxor bara ner till knäna?"
"Men mina ben når ända ner till fötterna."
"Men du har inte på dig några strumpor eller skor", sa Silver.
"Klockan är över åtta. Inga skor eller strumpor efter klockan åtta. Du skulle väl inte vilja att jag rymde min väg, eller hur?"
"Skulle du rymma din väg om du hade på dig strumpor och skor?"
"Visst skulle jag det, om klockan var över åtta. Ja det skulle jag, det vet alla. Ät nu din kvällsmat och gå sedan och lägg dig. Krona eller klave i sängen. Vilket väljer du?"

Att Jeanette Winterson haft roligt när hon skrivit "Tidväktaren" är uppenbart. Hon använder också fantasygenren så som den borde användas mycket mer: dels för att säga något om vår samtid, och dels för att verkligen genomföra tankeexperiment och låta fantasin vara gränsöverskridande. Att en av förebilderna heter Philip Pullman är mycket troligt. Lika bra som hans "Guldkompassen" är "Fyrväktaren" dock inte. Därtill har den ett lite för högt tempo, omsorgen om detaljerna och det vetenskapliga djupet blir ibland lidande. Men den är påhittig och uppfriskande, det räcker långt.

Textutdrag (Visa/göm)

Alice Thorburn

Publicerad: 2007-12-17 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-17 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2751

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?