Recension

: Fyrväktaren
Fyrväktaren Jeanette Winterson
2005
Bazar Förlag
6/10

Ett flätverk av historier

Utgiven 2005
ISBN 9170280304
Sidor 206
Orginaltitel Lighthousekeeping
Först utgiven 2004

Om författaren

Jeanette Winterson föddes 1959 i Manchester, England. Hon adopterades av ett par som uppfostrade henne strängt religiöst. Hon debuterade 1985 med Det finns annan frukt än apelsiner och har sedan skrivit ett flertal romaner, noveller och essäer.

Jeanette Winterson – Författarens officiella hemsida, en välfylld sida där hon bland annat skriver regelbundna kolumner.

Sök efter boken

Berättelsen tar fart direkt. Vi får följa Silvers uppväxtår i kuststaden Salt. Centralt placerad i historien står fyren. Att vakta den har gått i arv i generationer i en familj och nu är det den blinde Pew som bor där. Det är han som lär Silver vikten av att berätta historier.

En annan central figur i historien är Babel Dark, prästen som var verksam i Salt hundra år tidigare. En man som levde ett dubbelliv på flera sätt. Det handlar om sviken kärlek och förträngd längtan. Hur blev det så?

Även författaren Robert Louis Stevenson och Charles Darwin har biroller i historien. Andra litterära referenser som dyker upp är historien om Tristan och Isolde. Vi förflyttas så småningom till någon form av nutid där Silver blivit vuxen och lämnat Salt.

Historien böljar fram och tillbaka i tid och ljuset flyttas och belyser växelvis de olika personerna. Om man vill kan man läsa historien som fylld av symboler och kontraster: Ljuset – mörkret, att se – att inte se, att erkänna något – att förneka det…

>>Jag är en låntagare>>, sa jag.
>>Vad heter du?>> frågade hon, som vore det ett brott.
>>Jag finns inte med på er lista.>>
>>Då måste du vänta tills boken lämnas tillbaka igen>>,
sa hon med tydlig tillfredställelse och det är just så det är med en del bibliotekarier – de älskar att tala om att en bok gått ur tryck, är utlånad, försvunnen eller inte ens skriven än.
Jag har en lista med böcker som jag lämnar vid disken eftersom jag vet att någon kommer att skriva dem en dag och då är det bäst att vara först i kön.

Wintersons språk är fyllt av uppfinningsrika vändningar och humor. Det är ett poetiskt flöde i texten.

Mina enda invändningar som läsare blir att jag tycker historien tappar fart när den ska försöka beskriva kärleken på ett harmoniskt sätt, medan det sprakar till och blir levande när kärleken stöter på förhinder och det uppstår komplikationer. Samtidigt kan man fråga sig hur mycket svek en kärlekshistoria kan tåla? När passeras den yttersta gränsen?

Berätta en historia, Pew.
Vilken sorts historia, barn?
En historia med ett lyckligt slut.
Det finns inget sådant i hela världen.
Ett lyckligt slut?
Ett slut.

Andrea Berge

Publicerad: 2006-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-06 11:53

Kategori: Recension | Recension: #1976

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?