Recension

: Camorra – En bok om maffian i Neapel
Camorra – En bok om maffian i Neapel Tomas Lappalainen
2007
Fischer & Co
7/10

”Maffian? Vad är det? Någon sorts ost?”

Utgiven 2007
ISBN 9789185183401
Sidor 324

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Tomas Lappalainen, född 1958, har ett förflutet som kulturredaktör på LO-tidningen och har även medverkat regelbundet i Aftonbladet. Numera försörjer han sig som författare och har förutom ”Camorra” givit ut böckerna ”Maffia” (1993), ”Italien” (1999) samt ”Se Neapel och sedan dö” (2006)

Sök efter boken

Små killar beundrar maffian – de leker utpressning och beskyddarverksamhet. Stora killar fascineras av maffian – de intresserar sig för utpressning och beskyddarverksamhet som ”fenomen”.

Jag hade nästan glömt bort mitt tidigare intresse, fram tills för något år sedan då jag kom över en bok av Tomas Lappalainen som hette Maffia. I samband med en resa till Toscana läste jag den och blev helt uppslukad. Maffia är en klaustrofobisk skildring av den sicilianska gangsterverksamheten som kan få den mest hårdnackade tuffing att se sig om en extra gång när han går in i en mörk gränd, även om han är långt ifrån Sicilien. Det bör också tilläggas att Maffia inte är en skönlitterär skildring utan en faktabok, men trots det är den riktigt otäck. Den lyckas på ett övertygande sätt avromantisera hela rörelsen och visa hur allt till syvende och sist handlar om pengar.

Maffia utkom 1993 och sedan dess har Lappalainen skrivit tre böcker om Italien. Camorra – en bok om maffian i Neapel är det nyaste tillskottet. Den beskriver Italiens äldsta och mest omfattande gangsterverksamhet. Camorran har cirka sjutusen medlemmar och består av hundra klaner som alla har sina fästen i och runt Neapel. Sammanlagt står de för över hälften av alla maffiarelaterade mord men är ändå relativt okända utanför Italien. Istället är det den sicilianska mafioson som blivit sinnebilden för landets omfattande gangsterverksamhet.

Den stora skillnaden mellan den sicilianska maffian och Camorran är att de förstnämndas verksamhet bygger på ett stabilt jordägande, medan Camorran istället riktar in sig på transaktionerna. Detta, förklarar Lappalainen, beror på att den sicilianska maffian härstammar från överklassen, medan Camorran är sprungen ur ett trasproletariat. Det är få ställen på jorden som har så djupa klassklyftor som södra Italien. Camorrans verksamhet går ofta snabbare och är farligare än maffians och på många sätt mera exhibitionistisk. Om man jämförde med den svenska marknaden skulle man kunna säga att sicilianarna motsvarar Wallenbergarna, med sitt långsiktiga investerande, medan Camorran motsvarar brats från Stureplan där affärerna ska gå fort och ha höga insatser.

En annan intressant skillnad är att maffian aldrig har kallat sig för maffia medan en Camorristi bär sitt öknamn med stolthet. När jag läser om hur olika gangsters laddar ordet med positiva värden kommer jag att tänka på den ökända maffiabossen Gerlando Alberti som i en rättegång lär ha sagt: ”Maffian? Vad är det? Någon sorts ost?”. Detta blir extra märkligt när man betänker att ordet Camorra, till skillnad från maffia, aldrig haft någon positiv laddning. Ordet betyder ursprungligen ”liten marknadsförhandling” och är därför bara en beskrivning av klanernas grundverksamhet.

Dock är det inte skillnaderna utan likheterna som är intressantast. I Maffia drev Lappalainen en tes om att organiserad brottslighet, dvs. konkurrens med statens våldsmonopol, uppstår där statsmedvetandet inte fått något grepp om befolkningen. Stora delar av Italien är kvar i en tid före enandet 1861 och styrs i praktiken mera av provinsiell hederskodex än statliga lagar. För många medborgare i södra Italien är den folkliga Omertálagen (tystnad inför staten) viktigare än vad den officiella regelboken säger. Detta i kombination med stora klasskillnader blir därför den bakomliggande orsaken till maffians starka fäste ibland annat Palermo och Neapel.

Det som gjorde Maffia till en så bra bok var att den lyckades blanda de mest fruktansvärda historierna med djupsinniga analyser. I ena stunden presenterade Lappalainen Giovanni Falcones briljanta teser. I nästa stund berättade han om hur Falcone blev mördad på ett bestialiskt sätt. Camorra bygger också på denna spänning, men saknar den koncentration och det fokus som utmärkte Maffia. Historierna såväl som analyserna finns där, men av någon anledning är de inte riktigt lika hemska, inte riktigt lika skarpa som tidigare. Kanske beror det på att Camorra är hundra sidor längre än Maffia. Emellanåt känner man att Lappalainen borde ha beskurit råmanuset mera genom att korta ner vissa historier och skippa ett och annat avsnitt. Bland annat borde han ha tagit bort utvikningarna om den italienska universitetsvärlden och om hans intresse för boxning. De känns malplacerade eftersom de mera handlar om Tomas än om Camorran.

Men på det stora hela är ändå Camorra en mycket intressant och tankeväckande bok. Hur kommer det sig egentligen att alla vet vem Don Corleone är medan få personer utanför Italien känner till Raffaele Cutolo? Det Lappalainen sysslar med är ett folkbildningsprojekt och själv önskar jag att han skrev minst tjugo böcker till om maffian. Kanske kunde nästa bok handla om ‘ndranghetan i Kalabrien? Jag och Tomas är ju trots allt stora killar som är intresserade av maffian som ”fenomen”.

Textutdrag (Visa/göm)

Rasmus Landström

Publicerad: 2007-12-12 00:00 / Uppdaterad: 2015-07-27 08:48

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2747

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?