Varför ska jag kliva in i tonåringen Kirk Larssons huvud? Vad har han att säga mig? Det är frågan som surrar i mitt huvud under läsningen.

Kirk tänker mycket på tjejer, hur ska han komma närmare dem? Detta intresse delar han med sin bäste vän Niklas. De sitter inte handlingsförlamade och väntar på att något ska hända, de lägger hela tiden nya planer för hur de ska nå sitt mål att bli omsvärmade, helst av flera tjejer samtidigt.

Boken inleds med att de sätter in en annons där de söker brevvänner i Starlet. Efter mycket taktiksnack, som bland annat går ut på att de inte kan avslöja sina egentliga intressen (som astronomi och tidsresor…) utan säger sig vara intresserade av sådant som de tror går hem hos tjejer, (mysiga hemmakvällar, djur och natur…) kommer de fram till att de ska skriva att de brukar rädda kvinnor i nöd. Antagligen ett smart drag eftersom de får flera hundra svar. Ingen verkar stämma in på beskrivningen "kvinna i nöd" så hur ska de välja ut vilka brev de ska besvara? Flera dagar är de sysselsatta med att sortera sina brevhögar.

Men det blev ju ungefär som när tusen tjejer skickar in ansökan om att få jobb som flygvärdinnor. Det blir ju korten man får gå efter. Vi blev snabbt bra på att sätta en första gräns mellan de medelfula och de medelsnygga. De som var åtminstone lite snygga klarade sig, medan de andra gick vidare till tävlingen om vem som var fulast av dem alla. Vi såg det som en uppvärmning till valet av de snygga, för hur skulle vi kunna göra de snygga rättvisa om vi inte först var på det klara med vad som var riktigt fult.

Kirk börjar brevväxla med en tjej som har det lite trassligt, om hon verkligen är i nöd är lite svårt att avgöra i början, hon verkar bara svara på frågor när hon känner för det. Däremot vill hon att han ska berätta mer om sitt liv: hans mamma och mostrarna, kort och gott kallade syrrorna, och deras förhållande till män. Kirk märker att han får bättre respons när han brer på lite extra, när verkligheten späs på med lite fantasi.

Boken utspelar sig i övergången mellan 70- och 80-tal och här finns en tydlig tidskänsla i miljöbeskrivningen. Här omnämns en hel del personer som var kändisar under denna period och de har sin speciella roll i historien.

Förmodligen är det ett medvetet grepp av författaren att han låter Kirk vara lite trög och förutsägbar i sitt sätt att vara, men som läsare blir jag fort uttråkad av detta. Hans fantasier hämtar bränsle från all slags populärkultur: serietidningar, filmer och porrtidningar, de är lite klichéartade.

Jag väntar på vändpunkten, att han ska få uppleva ett genuint möte. Visst brottas han med sina känslor av otillräcklighet, men blir han någon gång riktigt utmanad av en situation? Drömmen om att vara gentlemannen som kommer till en hjälplös kvinnas undsättning måste väl ändå ses som en av vår kulturs djupast rotade shablonbilder?