"Extremt Högt och Otroligt Nära" är en extremt bra boktitel faktiskt, i alla fall på den här romanen. Den är nämligen både högt och nära. De höga sakerna är närvarande i två välkända torn och även i själva romanens uppbyggnad som är högt vågad, experimentell. De nära sakerna är också höga saker som döden, konsten, filosofin och en, ganska så obehaglig nioåring vid namn Oscar med alldeles för tunga skor. Ja, allt som är högt är samtidigt nära och tvärtom; det som är nära är väldigt högt. Och det som kan tyckas mycket högt kan plötsligt rasa. Det nära är mycket stort helt enkelt. Små saker som en rödpennas understrykning i en text kan bli extremt betydelsefullt och till oändlighet analyserbart.

I sändningar från filmgalan i Cannes häromdagen debatterades särskilt en film, United 93. Tiden är alltså kommen nu, för att se och läsa dokumentärerna och fiktionen om attackerna 2001. Men där filmen i fråga enligt recensenterna var allt för martyrskapande och stereotyp och inte alls allmängiltig, lyckas "Extremt Högt och Otroligt Nära" bli mer närvaro och medkännande förståelse. Safran Foer använder attentatet mer som en kuliss i bakgrunden och som en tidsmarkör. Egentligen skulle romanen kunna behandla någon annan olycka, vad som helst. Bra blir det i alla fall och verkligt närvarande i den lille pojkens förlust av sin pappa.

De invändningar som går att finna är trots allt några stycken. Kanske är det bara just det ovana i att läsa en sådan här typ av bok som ibland är bilder, ibland bara ett ord på en sida, ibland en oläslig sida, ibland en tom sida och ibland deckaraktig och ibland poesi och ibland fakta och ibland blandar man bara ihop alltihop.

Tycker också att mamman i boken förtjänar större utrymme. Hon är mest bara en nödvändig del känns det som, för att få den för författaren viktigare relationsberättelsen att fortgå, den om Oscar och han pappa och hans pappas pappa. Samma nödvändiga sidokaraktär gäller, om inte alls i samma omfattning för farmodern. Människornas fortlevnad och död skildrad genom män är ett välbekant släktdrag hos romaner. Inte är det speciellt experimentellt eller nyskapande.