Hur fångar man en läsare? Genom att fokusera på att berätta om en sak för att sedan helt ändra grepp är en taktik. När detta händer en bit in i Det är vi som är klimatet känner jag mig redan trött på berättarstilen. Detta trots att jag har insikt om vad boken faktiskt ska handla om.

Boken är en uppräkning av de otaliga saker som förstör vårt klimat – djuruppfödningens konsekvenser, överkonsumtion med mera. Alla är väldigt viktiga ämnen som vi måste sluta prata om och börja agera på.

I boken försvinner tyvärr många väsentligheter i långa monologer om de ändliga resurserna på jorden och möjligheter att kolonisera Mars med Elon Musk i spetsen.

Safran Foer väver även in berättelser från förintelsen och nazisternas intåg i Europas länder. Från hans egen gripande familjehistoria, det judiska folkets flykt undan nazismen, till det livet han lever idag i överflöd. Hur tillgången till pengar tycks självklar idag mot förr. Han jämför förfädernas gnetande och ständiga sparande med dagens konsumtion av lyxartiklar. Saker som idag inhandlas utan större reflektion och tas för givet.

Avsaknaden av struktur i boken är uppenbar. Det känns mer som en bok med samlade krönikor än ett litterärt verk avsett att hålla ihop. Som läsare försöker jag förgäves lägga pusslet – vart är det Safran Foer vill ta vägen med mig som läsare?

Att jorden är den enda planet i sitt slag som mänskligheten har att tillgå just nu är ett faktum. Ett annat faktum är att vi redan har förbrukat mer resurser än vi har. Enligt boken förbrukar vi 50% mer resurser i västvärlden än jorden kan producera. Livsstilen vi har är ohållbar men ändå fortsätter vi. Varför beter vi oss som vi gör är en fråga som dyker upp. Här är det intressanta filosofiska frågeställningar som tas upp. Att fortsätta med något som alla vet är dåligt. Varför gör vi så?

Den pågående Coronakrisen i vårt samhället har ställt mycket på sin spets gällande sättet att leva. Allt resande, all konsumtion och våra matvanor.

Denna pandemi kunde förstås inte Safran Foer förutse när han skrev boken. Det finns dock många paralleller att dra till tankar om djurhållning, lokal produktion av mat och hållbarhet.

Oavsett om det gäller hantering av de djur vi äter, vårt sätt att resa eller vårt sätt att behandla medmänniskor måste en ändring ske. Där har Safran Foer rätt.