Det är sommar. Himlen är alldeles klar och så där knallblå. För alla moln har tagit semester. Alla utom ett litet moln som de råkade lämna kvar. Så börjar historien. Det lilla kvarglömda molnet bestämmer sig för att klara sig. Små moln kan vara bra att ha och det kan säkert få nya kompisar. Molnet […][...]

Jordens klimat förändras. Vi människor är ansvariga för utsläpp som bidrar till den här utvecklingen. Vi lever nu i en tidsålder där Jorden har påverkats så till den grad av oss människor att vi också bör namnge den tidsålder vi lever i därefter: antropocen. Situationen är allvarlig eftersom vi på många områden lever långt bortom […][...]

Det började med att familjen äntligen hittade sin drömtomt. ”Här ska vi leva, här ska vi bo. Här ska vi bygga vårt hus!” ropade pappan. Barnen applåderade. ”Men först”, sa mamman, ”så måste vi riva det här gamla rucklet. Och de här stora träden måste vi också ta ner, så vi har något att bygga […][...]

En fysisk känsla fyller texterna i boken Tillstånd som gavs ut i början av år 2020. Årstiderna växlar. Det är ömsom lätt att ta sig fram i skogen, ömsom snårigt. Kläder blir blöta av regnet. Omöjliga är stockarna som ska baxas upp i klyvningsmaskinen. De är knotiga och fastnar som om de har en egen […][...]

Hur fångar man en läsare? Genom att fokusera på att berätta om en sak för att sedan helt ändra grepp är en taktik. När detta händer en bit in i Det är vi som är klimatet känner jag mig redan trött på berättarstilen. Detta trots att jag har insikt om vad boken faktiskt ska handla […][...]

Andra delen i en trilogi är ofta den sämsta. Det händer inte så mycket. Världen har man redan lärt känna, karaktärerna förändras inte och boken verkar inte åstadkomma så mycket mer än att leda upp till seriens sista del. Nu kan jag såklart inte svara på om Obeliskporten är den sämsta delen i trilogin när […][...]

N. K. Jemisin har med sin trilogi, Den söndrade jorden, lyckats med det till synes omöjliga. För alla tre delarna tilldelades hon The Hugo Award, ett enormt pris inom fantasy och science fiction. En sådan bedrift medför garanterat höga förväntningar, men den första boken gör en knappast besviken. I Den femte årstiden börjar allt med […][...]

Min lilla gröna av Julia Degerth är en liten, fräsch bok om en mera klimatsmart vardag. Texterna bygger på Degerths blogg ”Grön i Åbo”. Boken är skönt grön till färgen och de flesta foton är Julia Degerths egna (om inte annat anges). Degerth skriver om enkla val och tips i vardagen såsom att använda kollektivtrafik, […][...]

Gregorius den store blev påve år 590, mitt emellan antiken och medeltiden. De är förstås påhittade begrepp, ”antiken” och ”medeltiden”, grova förenklingar menade att hjälpa oss att placera in historiska skeenden på sin rätta plats. Själv var Gregorius övertygad om att han levde i den yttersta av tider, ja i mänsklighetens slutskede. Det kan låta […][...]

Det går inte idag att blunda för att klimatet är en ödesfråga för mänskligheten. Vi är nu inne i vad som skulle kunna sägas vara en andra våg av nutida klimatengagemang, där sociala rörelser möter politiken och ekonomins realiteter i konfrontation och dialog. Det handlar som så ofta om moral och politik, och den smärtsamma […][...]