Min lilla gröna av Julia Degerth är en liten, fräsch bok om en mera klimatsmart vardag. Texterna bygger på Degerths blogg ”Grön i Åbo”. Boken är skönt grön till färgen och de flesta foton är Julia Degerths egna (om inte annat anges).

Degerth skriver om enkla val och tips i vardagen såsom att använda kollektivtrafik, köpa närproducerat och second hand, återanvända kläder och material, kompostera och odla kryddor. Mycket kan ärvas, lånas, hyras eller delas. Att lära sig reparera till exempel kläder och cyklar är klokt. Resor kan man göra i den egna hemmiljön, det egna landet eller åka på interrail i Europa.

Här finns mycket statistik och hänvisningar till forskning och andra som lever enligt zero waste-principen. Julia Degerth strävar själv efter ett ”nollavfalliv”, och köper till exempel få plastpaketerade matvaror. Hon tar med egna kärl och påsar när hon handlar, om det så är på torget i Åbo eller i närmaste snabbköp. Engångskärl av plast undvikter hon alltid. Äggkartonger av papper är mycket användbara för att till exempel odla egna kryddor eller lägga i komposten. Kött och flygresor avstår hon från. Det finns många platser i näromgivningen att upptäcka och tåget är ett gott alternativ. Att resa långsamt, att ta pauser, gör att hon känner sig friare när hon kan röra sig. Hon är intresserad av kläder och hon har upptäckt att många äldre släktingar och vänner gärna ger bort sina kläder av god kvalitet (vintage) – de ser gärna att en yngre generation återanvänder.

I boken finns massor av tips: mat- och godisrecept, eget smink, nöjen, bloggar, inredning … Och följer man många instagramkonton som alltför hårt lockar och uppmanar till konsumtion och slit och släng-mentalitetet; då rekommenderar Degerth att man helt kallt ska avinstallera dem och i stället välja sådana konton som uppmanar till hållbart mode, som till exempel @1millionwomen, @trashisfortossers eller @sustainableinfluencers. I boken finns otaliga personliga tipslistor. Det är ju också just tips som bokens titel utlovar.

Degerth har en liten glasburk där hon samlar sitt icke-sorterbara, icke-komposterbara och icke-återanvändningsbara skräp och på så vis håller hon koll på sig själv, sin konsumtion och framför allt sitt ”fotspår”. Det går ibland bättre och ibland lite sämre, men hon har iallafall gjort en stor förändring i sitt eget liv, som hon gärna vill dela med sig av. Hon tycker framför allt att hon nu mår bättre, känner sig bättre, när hon vet att hon faktiskt gör något för miljön och inte bara tänker tankar att göra något (något som hon gjorde i flera år innan hon på allvar började leva klimatsmart).

Man kan testa sig själv: laidback, lagom eller hardcore. Degerth hänvisar till sidor på nätet där man kan testa sig och läsa på. På inga vis är boken ute efter att skuldbelägga. I stället vill Degerth föra fram att allt som man gör är bra – även det lilla är bättre än inget. Förstås har vi läst och hört liknade förut men Degerths ungdomliga ansats och framför allt pålästhet är inspirerande. Hon har vänt sin egen klimatångest till handling. Det är tid att göra något nu och det behöver inte vara så svårt.

Degerth vill föra fram att ett mera minimalistiskt och ekologiskt leverne ger ett enklare och framför allt lugnare livstempo.