Det var säkert många som höjde något på ögonbrynen när det ryktades att Peter Englund skulle skriva en biografi om drottning Kristina. Den svenska drottningen som abdikerade till katolicismen är ju inte bara en av Sveriges mest genomanalyserade regenter utan också en av de mest kända svenska personligheterna internationellt sett och utan att överdriva kan man konstatera att hon egentligen redan fått sina biografier skrivna. Men där andra ser hinder och färdigskrivna böcker ser andra utmaningar och tomma blad. Valet av Kristina som huvudperson i årets av akademin påbjudna levnadsteckning var förmodligen lättare än man vid en första tanke slås av. Precis som så många andra historiker före honom kunde Englund inte hålla pennan från Kristina och det beror naturligtvis inte på att källmaterialet är mer än tillräckligt eller på att hon levde under Sveriges stormaktstid som Englund är inkörd på utan rätt och slätt på att hon var och är en mycket fascinerande personlighet.

Klokt nog medger Englund att han inte kommer att bidra med några "stora vetenskapliga landvinningar", därtill finns inte tillräckligt med oavslöjade hemligheter och bokens 174 sidor skvallrar också om att det inte är någon biografi enligt gängse norm och modell. Det presenteras alltså inte några avgörande slutsatser kring exempelvis abdikationen eller andra större beslut. Så vad är det här för bok egentligen? Jo, eftersom alternativen till det alternativa inte är särskilt många när det gäller Kristina är den metod som Englund valt i princip den enda som överhuvudtaget kan vara av intresse i dagens läge. Och det han gör är helt enkelt att han försöker rikta ljuset mot de mer undanskymda vrårna av drottningens många gemak.

Där, i det tidigare något skumma skenet framträder ett förvånansvärt fräscht porträtt av en drottning som på något sätt aldrig blev mätt. Ständigt på väg, ofta på jakt efter makt i paritet med den hon paradoxalt nog avsade sig. Drivkrafterna var förmodligen många, Englund framhåller frihetslängtan och det känns rimligt. Både före och efter abdikationen var och förblev hon en för tiden mycket självständig kvinna som aldrig lät vare sig kungar, män eller religioner trycka ned henne. Men frihetstörsten medförde också att hon tvingades utveckla sin hänsynslöshet och hon gick bokstavligen över lik för att försvara den. Bitar som Englund inte på nåt sätt väjer för att framhålla och som också gör Kristina både mer mänsklig och tidstrogen. Det mänskliga skiner också på många sätt igenom i drottningens/exdrottningens eget författande men framförallt framstår hon genom pennan som en stor kulturpersonlighet. Redan under tiden i Sverige utvecklade hon hovets kulturella sfär och med tiden producerade hon aforismer, brev i massor, maxiner och inte minst en egen biografi. I Rom öppnade hon även en egen teater och hennes sammantagna kulturgärningar är något som Englund också framhåller och han gör det bra.

Så tro det eller ej, det är fortfarande, anno domino 2006, möjligt att skriva fascinerande böcker om Drottning Kristina som efter en tids sjukdom dog den 19:e april 1689. På hennes ansikte fästes då en mask av silver som troget återgav hennes anletsdrag.