Utgiven | 2000 |
---|---|
ISBN | 917486999X |
Det är få områden som intresserat svenska historiker lika mycket som stormaktstiden. Mängder av mer eller mindre glorifierande skrifter har presenterats genom åren som på olika sätt lyft fram de femton minuter i rampljuset som Sverige genomled under åren 1611 till 1718. Främst är det naturligtvis kungarnas och fältslagens historia som har nedtecknats och det är nog exempelvis ganska få i vårt avlånga land som inte känner till när och var Gustav II Adolf dog. Historia av det här slaget är lätt att missbruka och har så gjorts även i Sverige. Först var det i de etablerade lärosätena som man producerade nationalistiska och patriotiska skrifter, där man hyllade de svenska ”hjältarna och deras bragder”, i syfte att stärka den egna nationen. Sådan påverkan uppifrån får naturligtvis sina effekter på ett samhälle.
På senare tid har gudskelov dessa hyllningar avtagit och lämnat plats för mer nyanserade och trovärdiga exposéer över stormaktstiden. Fortfarande finns det emellertid misstolkare på irrvägar men deras budskap tenderar förhoppningsvis allt mer att dränkas av sanningen. Peter Englund är idag en av få historiker i Sverige som lyckas med att verkligen locka folk att läsa historiska böcker. Om det beror på att han skriver bättre och folkligare än andra historiker eller om det är hans specialområde, stormaktstiden, som ständigt attraherar läsare, låter jag vara osagt.
Peter Englunds nya bok om 1650-talet, Den oövervinnerlige, är ett stort och ambitiöst projekt. Englund nöjer sig inte med att låta boken utgöra en fri fortsättning på sin historiska bestseller Ofredsår (1993) där fokus låg på den mångsysslande karriäristen Erik Dahlberg. Dahlberg finns visserligen fortfarande med i kulisserna men det största intresset ägnas åt kung Karl X Gustav och hans liv. Någon övergripande biografi över honom har egentligen aldrig skrivits trots otaliga mindre publikationer. Den luckan vill Englund fylla med den här boken. Karl X Gustavs regeringsperiod är heller inte lika klargjord som t.ex. Sveriges roll i det trettioåriga kriget eller Karl XII:s tid på tronen. Tiden emellan dessa avgörande händelser har helt enkelt hamnat något i skuggan utan att för den skull vara mindre intressant. Tvärtom så nådde den svenska stormaktstiden sin kulmen under denna tid med allt vad det innebar.
Englunds ambitioner med boken sträcker sig emellertid ändå längre. Han vill skapa en ännu mer heltäckande bild och för att underbygga den svenske kungens handlingar utför han även en grundläggande utredning om det politiska läget i framförallt i delar av Öst- och Centraleuropa. Det löst sammanhållna kungariket Polen-Litauen, där många av Karl X:s härjningar ägde rum, ägnas t.ex. en grundlig utredning vilket är förtjänstfullt. Det komplicerade politiska läget, med många inblandade aktörer, tvingar dessutom fram ytterligare, om än något mindre, utläggningar om bl.a. England, Holland, Frankrike, Preussen och naturligtvis den svenska ärkefienden Danmark.
Detta tvärsnitt i 1600-talshistorien är mycket väl genomfört. Trots det stora, nästan enorma område som Englund vill täcka upp, lyckas han hålla samman boken och få trådarna att gå ihop. Klart är dock att Peter Englund är mest intresserad av historia uppifrån och inte ogärna fokuserar på kungar och fältslag. Kulturhistoriska inslag och skildringarna av ”vanligt folk”, ryms också i boken, i all ära, men det är på det politiska området som Englund mest kommer till sin rätt. Han är däremot inte någon nationalistisk krigsromantiker utan kriget ikläds, rättvist den skrud av lidande och död som det orsakade, då liksom nu. Inte heller de personer som skildras ges någon okomplicerad, subjektiv bild. Karl X Gustav t.ex. ursäktas inte helt av tidsandan och de rådande konventionerna för hur en furste skulle uppträda. Englund pekar även på att kungen var en i mångt och mycket hänsynslös chanstagare som orsakade mycket lidande genom sina äventyrliga och överdimensionerade planer.
Sammantaget är Den oövervinnerlige en mycket läsvärd bok som ger en god bild av en period som betytt mycket för Europas utformning. De drygt 800 sidorna är väl förvaltade men om man ändå blir avskräckt av kvantiteten och vill veta mer om Karl X Gustav kan Anders Floréns essä om honom i Kungar och krigare (1992) rekommenderas.
Publicerad: 2000-11-12 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-16 20:01
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).