Recension

: Allt går sönder
Allt går sönder Chinua Achebe
2004
Tranan
8/10

Slutet och början

Utgiven 2004
ISBN 9185133205
Sidor 318
Orginaltitel Things fall apart
Översättare Ebbe Linde
Först utgiven 1958

Om författaren

Chinua Achebe föddes 1930 i Ogidi i Nigeria. Han är professor i engelska vid Bard Collage, New York och har skrivit en rad romaner, essäer och berättelser. Med en fot i kristendom och universitetskultur och en i traditionell stamkultur har Achebe blivit en av Afrikas mest kända författare. På svenska finns bland annat Allt går sönder och En folkets man.

Sök efter boken

Bokförlaget Tranans nyutgåva av den afrikanska litteraturens klassiker framför klassiker, Chinua Achebes Allt går sönder är den första i Macondo, klassikerserien som ska lyfta fram betydelsefulla verk från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern och ”göra dem tillgängliga för en bred läsekrets”. Därför finns också såväl initierat förord av Per Wästberg som en essä om igbofolkets kultur och historia av Don C Ohadike. Samt fras- och personlista. Det vilar en sorts public service-anda över detta som är trevlig, men inte nödvändig. Inget av det där behövs för att kunna läsa Allt går sönder. Men det finns där som intressant fördjupning.

Problemet med att skriva om en sådan här bok är att man väldigt gärna gör debatt av det. Och debatt är förstås ofta bra och nödvändig. Man behöver bara så mycket som kasta en blick på en kurslista i litteraturvetenskap för att inse att vår kulturella världsbild är pinsamt etnocentrisk. Men det är egentligen inte poängen. Även om man uppriktigt sagt inte ger ett råttarsle för politisk korrekthet ska man läsa till exempel den här boken. Det förtjänar den helt i sin egen rätt, för att det är en bra roman.

Okonkwo är en aktad man i stammen som arbetat hårt för sin framgång. Allt han gör är på sätt och vis en reaktion mot den slapphänte, misslyckade fadern. Själv styr han sin familj med järnhand och gör allt för att uppfostra äldste sonen till en riktig karl. Särskilt sympatisk är han inte, men han kämpar förtvivlat för det han tror på och hör till de som inser vilket hot mot allt känt missionen och kolonialmakten utgör. Sonen å sin sida lockas av kristendomen och missionens skolvärld.

Achebes roman är både tämligen begriplig och enkel, men rymmer enormt mycket. Både av de kulturer författaren själv är en produkt av – kristendom och universitetsvärld å ena sidan och traditionell stamkultur och muntliga berättartraditioner å den andra – och av det komplexa och traumatiska historiska sammanhanget. Missionen och kolonialmakten står naturligtvis för såväl fysiska som kulturella övergrepp och förtryck, men erbjuder också ett alternativ för stamsamhällets utsatta grupper. Kolonisatörerna befolkar en skala från naivt välmenande till extremt nedlåtande, implicit fyllda av skräckblandat förakt.

Det är en viktigt bok, en mänskligt och historiskt nödvändig erfarenhet att skildra. Men det är också en underhållande och välskriven roman som kombinerar lättillgänglig berättarteknik med psykologiskt djup, underhållande sarkasm och fantasirika ordspråk och historier.

Jag skulle tro att väldigt många människor i alla möjliga situationer kan känna igen känslan av att allt välbekant bara rasar omkring dem. I nuvarande Nigeria, och på många andra platser vid den här tiden, gällde det nästan hela kulturer. Samhällen som utvecklats och bestått i tusentals år krossades grymt, hänsynslöst och historisk sett blixtsnabbt. Och samtidigt är varje slut också en början.

Utgåvan i sig är dessutom underbart fin – jag verkligen älskar dessa nätta, små inbundna böcker – och även om man kunde önska sig en korrekturläsning ytterligare är det snarare regel än undantag i bokutgivningen nu för tiden, så till den grad att man nästan skäms för att peka ut någon särskild. Fin är den i alla fall, och är du ännu inte bekant med den här litteraturhistoriskt och litterärt viktiga boken ska du definitivt ta chansen nu.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2005-11-16 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-06 11:20

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1822

5 kommentarer

Jag tycker mycket om den här boken, men det var läng sen jag läste den. En sak som grep mig var huvudpersonens kärlek till sin dotter. Han var oförmögen att visa den, jhade inga mmönster för det, men den var starkare än kärleken till sonen. En annan sak jag vill minnas var med var kvinnornas sagoberättande.

P Oregistrerad 2005-11-16 00:36
 

Originaltiteln "Things fall apart" är en av mina absoluta favorittitlar genom litteraturhistorien. "Allt går sönder" är väl också ok, men jag får inte riktigt samma känsla av att det är en bok man bara måste läsa.

Pontus Oregistrerad 2005-11-16 10:19
 

Håller med dig, Pontus – Things fall apart är en fantastisk titel, en av världens bästa.

P Oregistrerad 2005-11-17 23:05
 

titeln kommer ju från yeats dikt, som finns som bokens motto… man bör ABSOLUT läsa denna roman på originalspråket. alla som läst gymnasieengelska bör inte ha några som helst problem med det.

... Oregistrerad 2007-05-28 16:01
 

[...] Chima Acheve, Allt går sönder [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?