Utgiven | 2005 |
---|---|
ISBN | 9146210997 |
Sidor | 247 |
Översättare | Eva Halldinger |
Komma rätt, komma fel och komma till punkt är en hyllning till interpunktionens ädla konst och samtidigt en parlör för uppblåsta språkpoliser att identifiera sig med. Eller en bok för dig som är beredda att ta till vapen eller emigrera för varje särskrivning, felaktigt placerat semikolon eller satsradning som ditt öga stöter på. För mig är det en rikligt utsmyckad version av Svenska skrivregler med attityd.
Störst behållning har jag av avsnitten om skrivtecknens ursprung och funktion. Det är minst sagt lärorikt att ta del av den korrekta interpunktionens många möjligheter och dess konstnärliga och stilistiska effekter. Ett mängd författare och principfasta experter citeras och ställs mot varandra på ett lustfyllt sätt. Det är inspirerande för alla som är intresserande av det skrivna.
Däremot är Truss och Halldingers ton tröttsamt raljant och allt för självgod i längden. När en påstridig språkväktare väl får ordet slutar denne aldrig. Man tröttnar lätt. Särskrivning är ett otyg och apostrof vid genitiv-s används inte i svenskan: behöver man säga mer? Men så är vi i Sverige inte riktigt vana vid språkvårdare som skriker sig hesa om vad som är rätt och fel. Svenska språknämnden nöjer sig oftast, som bekant, med att vara rådgivande; och många anser att de allt för godtyckligt accepterar talspråkliga later i skrift. När Truss och Halldinger bestämmer är det hela handen som gäller och de delar gärna ut spöstraff till slappa skribenter.
Inte helt otippat heter syndabockarna bakom förslappningen ofta internet, sms och bristande skolundervisning. Jag håller inte med. Att läsa texter online behöver inte vara en passiv aktivitet. Att ekonomiskt minimera antalet tecken i ett meddelande behöver inte vara en språklig degenerering. Och rödpennan är knappast den mest effektiva pedagogiken. Däremot håller jag med författarna om att vi lever i en tid när internet erbjuder att publicera utan att granska och redigera. Det finns förstås en uppenbar fara i det och kanske själva definitionen av vad en text är kommer att omvärderas i framtiden. Hur som helst ställer dagens teknik krav på alla skribenter att själva kunna korrigera sina texter och ha kunskaper om interpunktion. Det är snart det enda som kommer att borga för det vi kallar kvalitet.
Men visst är det underhållande att Eva Halldinger är så pass förbannad att hon blir både röd i ansiktet och hes. (Många serietecknare använder förresten allehanda skrivtecken istället för svordomar! Det användningsområdet finns inte med.) Eller är det Lynne Truss som är argast? Fan vet? Boken är en fri översättning av Truss storsäljande engelska original. Halldinger har anpassat den till svenska förhållanden. Deras samarbetet kallar hon för franchising. För mig hade trovärdigheten mångfördubblats om Halldinger inte så tydligt tog rygg på sin idol i värderingar och attityd. Det är allt för svårt att skilja dem åt. Förmodligen är ödmjukheten som Halldinger visar originalet ett resultat av att hon till vardags är förlagsredaktör och har vett att inte stjäla en ypperlig idé och kalla den sin egen.
Publicerad: 2005-09-20 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-19 14:45
2 kommentarer
Hehe – bonusinformationen är ypperlig!
Kortspråket retar mig till vansinne av estetiska skäl, men det är ju praktiskt och inte bara ett ungdomsbruk. Den senaste jag såg som skrev be4 var 74 år.
#
Eller som Peps Persson sjunger:
"Efter : bör man , till ."
#
Kommentera eller pinga (trackback).