”Vett och etikett” är ju en fråga om att uppföra sig, att inte provocera eller göra andra obekväma till mods. Hur undviker man det, bara genom sitt språk? Till viss del får läsaren här reda på detta, men mest är hela denna bok en genomgång av vad som anses vara rätt och fel, och vem som anser, och har ansett, det ena och det andra. Medan jag läser kommer jag på mig med att fundera på om tiden sprungit ifatt, eller sprungit om, Lars Melin. Denna bok skrevs ursprungligen för närmare tio år sedan, men har gjorts om och anpassats till dagens språk. Det händer mycket på tio år och som Melin själv konstaterar hände det mycket för svenskans vett och etikett de första åren på vårt nuvarande århundrade.

Bokens framsida och titel gör att man associerar till etikett och uppförande, à la Magdalena Ribbings spalter i Dagens Nyheter. Sådana tankar upptar också bokens största del, inte på något mästrande vis, utan närmast upplysande. ”Allt språkbruk är bra i något sammanhang” konstaterar författaren. En kort genomgång av läget för språket i Norge är intressant, och även här får vi klart för oss att engelska språket inte håller på att ta död på svenskan. Vi får också veta vad som visat sig vara det största problemet med att skriva fel: läsning är beroende av ”korta kötider”, och vetenskaplig forskning har visat att vi lägger längre tid på texter där det finns stavfel, tankefel och andra fel. Att tala fel är däremot inte lika ofta fel, eftersom alla har större tolerans med grammatiska missar i talspråket. Den som vill lära sig kasta korrekta smädelser på svenska kan gärna läsa denna bok, där man får klart för sig (om man inte redan tänkt på det) att bara man sätter din eller ditt framför ett substantiv och uttalar det som ett tilltal, så blir det ett skällsord!

Din slusk!
Din tallrik!
Din telefon!

Även om man vet hur det ”ska vara”, så reagerar ögat av vana, och man blir åtminstone ställd ett ögonblick.

Läsaren får även en snabblektion i hur man vinner över andra till sin sida i en diskussion, men öva får man göra själv.

Ändå känns det som om den här boken inte tillför mycket nytt eller originellt på marknaden för böcker om svenska. Böcker som kommit ut tidigare i år, kanske framför allt Från rista till chatta gör i grunden samma jobb bättre.

Samtidigt är den inte dålig, visst händer det att Melin tycks raljera över något och visst har han inte alltid fullgod kunskap om andra språks struktur, men i stort är det en välarbetad och genomtänkt bok som beskriver hur vi uppfattar svenskan av idag och igår, som dock kom ut vid fel tid.