Recension

: Från rista till chatta
Från rista till chatta Jörgen Birch-Jensen
2007
Albert Bonniers förlag
8/10

Från grymtning till nakenchock

Utgiven 2007
ISBN 9789100111618
Sidor 178
Illustratör Marianne Adolfsson

Om författaren

Fotograf: Kristian Nordström

Jörgen Birch-Jensen föddes år 1967 och är lärare i svenska och engelska. Han arbetar idag som biträdande rektor på Tolvåkerskolan i Löddeköpinge utanför Malmö. Språk har alltid fascinerat honom.

Sök efter boken

Svenska språket är något vi alla uttalar oss om någon gång, om än inte varje dag. Vi som talar och läser det har alla ett förhållande till språket. Denna bok är ett måste för "fackidioten" som redan tycker att svenska språket och dess utveckling är intressant och jag vill rekommendera den till dig som använder språket utan att fundera över det. Är du det minsta historieintresserad, så kommer du att få ut något av den här.
Jörgen Birch-Jensens pedagogiska ådra skiner igenom på så vis, att man både får förklaringar på saker man har undrat över och får begripliga förklaringar om allt ifrån indoeuropeiskans förhållande till svenskan till varför vi har importerat vissa ord, men lånat andra.

Om jag börjar med saker som är väsentliga för dig som är lagd åt "fackidiot"-hållet: frågor jag känner igen från diskussioner, framför allt med unga, vetgiriga bekanta, om sådant som när vi fick en enhetlig stavning (1801, i och med Svenska Akademiens "Afhandling om svenska stafsättet"), hur stor påverkan engelskan har på svenskan (bara någon procent av våra importord kommer från det språket) eller när vi egentligen gjorde oss av med böjningen av substantiv (generellt i mitten av 1400-talet), får alla sina svar här. Läsaren får jämförelser av t.ex. orden för 'mjölk' på diverse språk och flera textutdrag från olika tider i svenskans historia.
De sista kapitlen, som handlar om modern svenska – det som ofta kallas nusvenska, men som Birch-Jensen hellre benämner efter århundrade (t.ex. nittonhundratals- respektive tjugohundratalssvenska) – kommer många, om inte rentav alla, svensklärare i världen att kunna ha stor nytta av. Dessa behandlar frågor som kommer upp kring dagens språk, om ordförråd, olika språks påverkan på svenskan och hur pass svenskan låter sig påverkas över huvud taget, samt huruvida det finns språk som är bättre eller sämre än andra.
Mot slutet av boken finns en del om de största påverkans-språken för svenskans del. Latinet, grekiskan, franskan, tyskan och engelskan får varsin del, där vanliga ord som kommit från respektive språk räknas upp (ordlistor som nog mest kan användas av lärare) och där språkets inflytande kommenteras kort. Lite negativ kritik för dig som är riktig språknörd är, att jag ser inte pedagogiken i att välja verbet "vara" som exempel på en beskrivning av att vissa språk, inklusive äldre svenska, böjer alla verbformer efter person. De flesta ser inte likheten med tyskan, som står som jämförelse, utan ett så kallat regelbundet verb hade nog varit lämpligare.

Tillbaka till allmänheten.
Du som inte spontant jublar vid tanken på en bok om svenska språket kan kanske roas av språkliga speglingar av historien (att Hansan gjorde att vi fick ändelsen -ig, eller att tilltalsordet 'ni' uppkom av ett missförstånd). De kapitel som behandlar dagens svenska går lätt igenom hur vi förhåller oss till ord som 'nakenchock' och andra löpsedelsord. Birch-Jensen verkar vilja komplettera Fredrik Lindströms storsäljande böcker med en mer pedagogisk-historisk grund.
För de intresserade, men ännu inte jättekunniga, ges allra sist en kärnfull, kort grammatikförklaring, där ord som substantiv, objektsform, subjunktioner, adverbial och syntax förklaras. Självklart får vi även några boktips, för att läsare på olika kunskapsnivåer ska kunna fördjupa sig i det de nu har upptäckt.

Så varför får inte denna bok allra högsta betyg? Jo, mest på grund av saker som faktiskt kan justeras vid nya upplagor. I början refereras till exempel tolfte upplagan av Svenska Akademiens ordlista som "den senaste", men mot slutet av boken är det den trettonde upplagan som är den senaste. Eftersom boken förhoppningsvis kommer leva länge, så är det olyckligt att alls prata om vilken som är "senast". Uppräkningen av indoeuropeiska språk är ett urval, vilket inte framgår av texten, så den som undrar var bulgariska, rätoromanska eller iriska passar in, får leta någon annanstans. Dessutom är omslaget inte särskilt snyggt.

Nåväl, jag är en petimäter, och dessa är detaljer som inte stör helhetsintrycket under läsningen. Är du det minsta intresserad av svenska språket, så ska du omgående besöka närmsta bokhandel och inhandla ett exemplar eller två!

Irene Elmerot

Publicerad: 2007-03-18 00:00 / Uppdaterad: 2007-03-18 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2425

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?