Vad i all världen är det som förenar Robert John Lechmere Guppy, C. de la Condamine, John McAdam och greven av Plessis-Praslin?

De har det gemensamt att de är upphovet till ett gäng eponymer. Ordet kommer från grekiskans epi, vid och onoma, namn, alltså ”namngivare”. Det är ord som fått sitt namn efter den person som gjort uppfinningen, upptäckt fenomenet eller på annat sätt gjort sig förtjänt av att låna ut sitt namn till ett begrepp. I vårt språk finns ca 3000 eponymer, om man inte räknar alla sjukdomar och växter som fått namn efter sina upptäckare. Med dessa blir det genast många fler.

I Bintje och Kalasjnikov har den belgiske journalisten och författaren Marcel Grauls sammanställt ett stort antal eponymer. Urvalet är helt hans eget, och gör inte anspråk på att vara komplett. I svenskan har vi en del nationella eponymer som inte finns i något annat språk, och en del av dem har Jan-Öjvind Swahn lagt till i boken.

Eftersom det är en ordlista står orden naturligtvis i bokstavsordning. Det är alltså lätt som en plätt att söka upp ordet man undrar över, och får för sin vetgirighet en ofta ganska underhållande historia om personen bakom ordet. Som exempel kan nämnas att Fredrik Ling med sin Linggymnastik ville ”återuppliva den ‘gamla nordmannaandan’” och att det är svårt att med säkerhet veta om den fjärde earlen av Sandwich på 1700-talet uppfann den berömda mackan ”för att kunna arbeta om natten eller för att slippa avbryta kortspelet”. Han var nämligen en riktig rumlare, den där earlen.

Det här är en småtrevlig bok, för den som ofta går och undrar saker. Det är inte så att man sträckläser den, snarare kan man ta några ord då och då. Varför inte läsa in ett par eponymer till frukosten varje morgon? Det här är perfekta kunskaper när man vill knäppa någon på näsan eller spela TP med grannen (eller både och samtidigt!). När ungarna kastar frisbee kan man lägga sig i genom att påpeka att vi har konditorn William Russel Frisbie från Connecticut att tacka för den runda leksaken. Det var nämligen de runda plåtbottnar hans pajer levererades på som några studenter från Yale började kasta till varandra på lunchrasten. Hur det sedan utvecklades till den färgglada plastdisk vi har idag, det kan man läsa om i Marcel Grauls eponymordlista.

Det är nu bara att börja fundera på vad man själv ska åstadkomma för att odödliggöra sig själv till den grad att man blir med i nästa reviderade upplaga av Grauls eponymordlista. Lycka till!