Utgiven | 2007 |
---|---|
ISBN | 9789172274792 |
Sidor | 200 |
På senare år har latinet fått ett smärre uppsving i Sverige, både hos unga och äldre, av olika orsaker. Böcker som Tore Janssons "Latin" och Ebbe Vilborgs "Latinska citat" har sålt över förlagens förväntan och både gymnasie- och kvällskurserna i latin har på många ställen fått fler elever än för bara tiotalet år sedan. Det senaste året har även Ola Wikander åkt runt Sverige och pratat om sin bok "I döda språks sällskap", där inte latin eller grekiska men väl andra antika språk behandlas med varm hand.
Här skulle nu Norstedts Akademiska förlag med hjälp av Ebbe Vilborg haft en chans att blåsa lite liv i grekiskan också. Den gamla grekiskan vill säga, som talades och skrevs främst under antiken. Den är nämligen inte svår, berättar Vilborg, utan tvärtom lätt att sätta ihop ord med och därför lätt att begripa när man vant sig vid de delvis annorlunda bokstäverna. Men man missar lite av chansen; för att locka den större publiken skulle man nog ha behövt slå ihop Vilborgs pedagogiska ådra med någon som kan skriva en berättelse, en mer sammanhängande historia. Den här boken är snarast ett litet uppslagsverk, med dels en kort bakgrundshistoria om grekiskan som kulturspråk, inklusive en bra genomgång av de viktigare gudarna, och sedan en längre del med grekiska ord (stavat med "våra" romerska bokstäver för enkelhetens skull), därefter ett svenskt register och slutligen några grekiska citat.
Som ett enklare uppslagsverk är boken utmärkt, men ingen klarar sig "bara" med denna bok. Den ordintresserade, som vill veta varifrån ett ord kommer eller varför man kallar något på ett visst sätt, behöver en svensk ordbok jämte denna, den som vill fräscha upp sin skolgrekiska plockar nog fram sin grammatikbok också, och den som bara vill lära sig lite om vad antikens Grekland betydde för Europa och västvärlden får nog ta till exempel Wikipedia eller valfri encyklopedi till hjälp för att få en bredare bild av helheten.
Andra nackdelar är att av någon outgrundlig anledning står inte det svenska registret först eller sist, utan näst sist, vilket försvårar den användning jag misstänker att de flesta köper boken för: att slå upp svenska ord för att se om de kommer från grekiskan. Dessutom kunde gott registret utökats, om man läser hela delen om de grekiska lånorden så lär man sig bland annat att dysenteri förr kallades rödsot – men ordet 'rödsot' står inte med i registret, för att ta ett exempel. Det finns några fler detaljer som kan förbättras, som att författaren tar det för så självklart att grekiskans blomstringstid ägde rum före vår tideräkning, att det inte alltid står huruvida något ägt rum före eller efter det som kallas Kristi födelse.
Som ett enkelt uppslagsverk fungerar boken ändå finfint. Man kan lära sig varifrån ordet 'brillor' kommer, den som är poesifantast får reda på betoningen i de citat som kommer från dikter och man får till och med lära sig att svära lite snällt på gammalgrekiska.
Nästa gång får hugade förlag komma med resten också, så att grekiskan kan få samma uppsving som latinet!
Publicerad: 2007-05-24 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-24 00:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).