Recension

: Vänta på vind
Vänta på vind Cecilia Davidsson
2002
Albert Bonniers förlag
7/10

En vardag av spruckna segel

Utgiven 2002
ISBN 9100578738

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Cecilia Davidsson var 30 år när hon släppte novellsamlingen ”En av dessa nätter” som tilldelades Katapultpriset för årets bästa debut 1994. Uppföljarna ”Utan pengar, utan bikini” och ”Vänta på vind”, också novellsamlingar, rönte stora framgångar och den förstnämnda nominerades till Expressens Getingpocket 1999. Hon har även skrivit bilderböcker för barn.

Bonniers – Mer på förlaget.

Sök efter boken

Vänta på vind är Cecilia Davidssons tredje bok och består av sex noveller. Den avslutande novellen bär samma titel som boken. Det naturliga, vardagsnära språket hos författarinnan gör det förrädiskt att läsa novellerna. Hon klär inte händelseförloppet i någon svulstig kostym, utan låter själva situationerna hamna i blickfånget. Mediet, språket, ställer sig inte i vägen för händelserna. Inga avancerade meningar eller sökta ordval.

För läsaren innebär det att man tvingas till uppmärksamhet då den vardagsnära miljöskildringen alltid framträder i kontrast till något oklart hotfullt. I novellen ”Svampår” är kontrasten markant då den rofyllda sysselsättningen ackompanjeras av flygplan som bensinbombar skogen. ”Racer” behandlar samma hotfullhet där en trivial olycka på en go-cartbana hotar att rasera den sfär av trygghet som familjen skapat åt sig.

”Det måste ha hänt nåt… När du körde”, sa jag.
Han drog åt sig täcket mumlade någonting om ”g-kraften”. Jag satte mig upp på sängkanten, tittade på honom.
”Lova mig en sak”, sa jag.
”Mmm…”
”Ta på dig morgonrocken när du går upp. För ungarnas skull.”

I titelnovellen finner vi en man och en kvinna i en segelbåt, någonstans ute på en sjö. När vinden plötsligt mojnar inser läsaren att kommunikationen mellan de två inte fungerar, att de inte själva kan åstadkomma framåtrörelsen. Bara ett enda ord, en enda smekning skulle behövas. Att som läsare tvingas bevittna hur denna mänskliga tafatthet förintar möjligheterna för två människors liv tillsammans är smärtsamt. Davidsson leker också med de fastlagda könsnormerna och låter den kvinnliga huvudrollen vara den part som mest aktivt söker en intim relation. Frustrationen ökar i takt med att båtlivet tär på kvinnan. Men för läsaren är behållningen stor.

Ett tema som binder samman novellerna är relationen mellan mannen och kvinnan. Allt från den inledande novellen ”Som alla andra här” med sin skildring av en begynnande sexualitet mellan huvudpersonen Sonja och en pojke i grannhuset till skildringen av sexuell frustration i ”Vänta på vind”. Novellen ”Racer” leker också med den manliga och kvinnliga normen och låter den visserligen hotfulla skadan på mannen ske på en lekplats för vuxna. Kvinnan vid hans sida genom hans lidanden. Lidanden orsakade av alltför ihärdigt lekande.

Cecilia Davidsson har själv sagt att hon, i sitt skrivande, placerar folk i en miljö och sedan blir nyfiken på vad som ska hända dem. Mina tankar går till Zolas syn på litteraturen som ett nästan naturvetenskapligt experiment. Men Davidsson presenterar ingen slutgiltig sanning. Händelserna når inte någon slutstation, utan lämnas delvis outredda. Novellerna lämnas åt läsaren. Läsaren ger novellerna den vind de väntar på.

Rikard Liljenskog

Publicerad: 2002-03-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 11:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #506

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?