Per Wästberg är en av de där författarna som jag känt till länge, men aldrig läst någonting av. Av någon anledning hade jag inte förväntat mig att han skulle vara en författare för mig. När jag därför började läsa Övergångsställen så hade jag inga som helst förväntningar, inga förhoppningar om någon större läsupplevelse.

Så fel man kan ha. Övergångsställen är ett grymt underhållande fyrverkeri av anekdoter och funderingar. Boken är uppdelad i kapitel på olika teman. Mina favoriter är de tre första; "Afrikanska noteringar" som fokuserar på anekdoter kring den afrikanska kontinenten, "Resa" som behandlar ämnet reseskildringar och "Historier, öden" som bland annat återger ett antal levnadsöden. Hade boken tagit slut efter dessa hade den fått maxbetyg.

Övergångsställen är även fortsättningsvis bra, men inte undantagslöst fantastisk som i de tre första kapitlen. Vissa partier känns som transportsträckor och vissa resonemang och funderingar känns väl banala för att förtjäna sin plats i Övergångsställen. Men överlag är ribban hög.

Övergångsställen är en sådan sällsynt bok som har förmågan att både underhålla och bilda sina läsare; Wästbergs anekdoter är ofta både roliga och intressanta och jag tar för givet att de alla är sanna eller åtminstone vedertagna myter. Det kan handla om andra författares reseskildringar, anekdoter ur hans eget liv eller historiska anekdoter. Allt i en härlig blandning som sjuder av berättarglädje.

Wästberg har inte bara viljan att berätta, han har också något att berätta och det finns en diger produktion att botanisera vidare i när man väl har upptäckt honom, något som i alla fall jag har alla intentioner att göra.