Recension

: Petter och hans fyra getter
Petter och hans fyra getter Einar Norelius
2001
En bok för alla
8/10

Favorit i repris

Utgiven 2001
ISBN 9174489135
Sidor 28
Först utgiven 1951

Om författaren

Einar Norelius (1900-1985) har skrivit klassiska barnböcker som ”Petter och hans fyra getter” (1951). Dessutom har han illustrerat bland annat böckerna om Pelle Svanslös och Grodan Boll.

Sök efter boken

Första geten hette Röd …

Känner du igen det? Ja, det var han som bara åt smör och bröd. Sen finns det ju en vit, en gul och en blå get också. Häftigt. Tänk, Petter har getter i tuffa färger. De måste vara lätt att känna igen.

Jag läste den här boken som liten, om och om igen. Den var rolig och rimmade festligt. Men samtidigt var den lite otäck. Ludenben. Det läskiga trollet fanns ju med.

Ludenben, det tjocka elaka trollet, äter upp Petters getter. Stackars Petter, han är så ledsen. Men Murresvart, katten, han finner på råd och räddar alla getterna.

Som liten reagerade jag inte alls på att getterna hade konstiga färger. Det var ju bara så. Däremot undrade jag alltid hur trollet kunde överleva efter att hans mage hade spruckit och alla getterna sprungit ut. Det förstår ju vem som helst att man borde dö om magen spricker. Eller om man svalt fyra hela levande getter, man borde ha magknip i alla fall.

Visst var det lite konstigt, men det gör absolut ingenting. Det är så det är och så det ska vara. Det är mycket man inte vet om troll och om man tittar på tv så händer det mycket konstigare saker där.

Illustrationerna är enkla, tydliga och fina. Över dem ligger ett gammaldags skimmer. Att boken inte skrevs idag eller illustrerades idag råder det ingen tvekan om och det pirrar i magen när de välkända bilderna dyker upp framför mig. Så här ska klassiska sagobilder se ut.

Den här boken borde varje hem vara utrustad med. Det borde vara en del av allmänbildningen att ha läst och att kunna rimmen: ”I en stuga bodde Petter, med en katt och fyra getter”.

I min familj kan alla sagan om Petter, kanske är det för att Pappan också är uppvuxen med Petter. Vi läste boken hemma, men den fanns också hos farmor och hon läste den och kunde alla orden, hon hade ju läst den i nästan trettio år. Boken är på detta viset en generations överskridande bok. Farmor läste den för pappa, som sedan läste den själv och därefter för mig och mina bröder och förmodligen kommer vi att läsa den för våra barn en dag.

Efter en snabb titt i LIBRIS kan jag bara konstatera att boken verkar ha kommit ut i många upplagor, den första 1951, därefter 1964, 1969, 1984, 1989 och 1996 och nu igen 2001. Som ni säkert förstår är det en höjdarebok!

Lisa Johansson

Publicerad: 2002-06-09 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-20 23:39

Kategori: Recension | Recension: #582

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?