Det här är inte Stephensons debutverk, men den bok som han på riktigt slog igenom med. För nästan exakt 10 år sedan lyckades han skriva ett verk som inte bara är oerhört underhållande, spännande och tänkvärt, utan dessutom fick kritikerna på fall och klättrade upp på bestsellerlistorna i hemlandet USA. Ingen liten bedrift med tanke på att det är en science-fiction roman som bl.a. handlar om ett pizzabud som får sparken efter att ha misslyckats med att leverera sin vara inom de utlovade 30 minuterna och sedan kommer i kontakt med ett nytt datorvirus som inte bara kraschar datorer utan även människor, en 15-årig skate-bud-tjej som är smartare och coolare än något annat, och sumerisk historia, skrifter och myter som har mer gemensamt med de nämnda personerna än man först anar.

Boken utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där Internet har utvecklats till virtual reality och kallas The Metaverse, men trots att Stephenson är extremt dator- och fysikintresserad är det här inte en bok som på allvar försöker förutsäga framtidens coola prylar eller hur våra liv kan se ut som sisådär 50 år. Trots att vissa detaljer i t.ex. The Metaverses funktion beskrivs med lysande detaljer som är så övertygande att man börjar undra om författaren inte har en liten tidsmaskin stående hemma i källaren så är det mesta i ”Snow Crash” ganska rejäla överdrifter. Precis som det sig bör, då detta i grund och botten är en satirisk och samhällskritisk resa i ett Amerika som, trots alla överdrifterna (eller kanske just tack var dem), ändå känns igen direkt för alla som någon gång varit där.

”Snow Crash” har en parallellhandling som växlar mellan de två huvudpersonerna Hiro Protagonist (skönare namn på hjälten och huvudpersonen i en roman får man leta efter) och Y.T. (skate-budet), och som rent hantverk betraktat är boken enorm. Författaren lyckas blanda spännande deckarhandling med ironisk samhällskritik på ett finurligt sätt som gör boken konstant underhållande. Stephenson har integrerat världsbeskrivningen (en viktig del av en science-fiction roman) i själva ythandlingen vilket gör att den håller ett väldigt jämnt tempo, utan långa kapitel som handlar om hur t.ex. den amerikanska ekonomin ser ut på den tiden. Handlingen rusar på ifrån första kapitlet som om man höll framspolningsknappen inne på videon, och segar aldrig ner sig.

Överhuvudtaget är det här är en mycket spännande bok, som kan läsas flera gånger med nöje. Det finns också en oerhört skön och hipp humor på många av dessa sidor. En humor som är smart och tänkvärd på samma sätt som ”The Simpsons” är det. Alla får sig en släng av Stephensons skarpa och ironiska penna – från skenheliga TV-evangelister till mediemoguler till vapengalna män ifrån amerikanska södern.

Jag rekommenderar starkt att ni läser denna bok på dess originalspråk, då mycket är oöversättligt. Dock krävs ingen specialkunskaper inom något särskilt ämne för att man ska njuta av boken, de hänvisningar som eventuellt far förbi ovanför ens huvud gör det så snabbt att man knappt märker det.

Som jag nämnt tidigare handlar boken en del om skrifter och myter ifrån den uråldriga regionen Sumerien. Lyckligtvis antar författaren att den genomsnittlige läsaren inte är särskilt insatt i detta ämne och låter sin Protagonist vara lika okunnig som oss. Han, och vi, får då det mesta förklarat för sig av en biblotikarie-robot i The Metaverse under bokens gång. Lysande! Exakt hur författaren använder sig av dessa texter och myter tänker jag inte avslöja här, men jag kan säga att han drar bl.a. oerhört intressanta paralleller mellan att tala i tungor och att programmera datorer i maskinspråk…

Sammanfattningsvis en rolig, kvick och skarp bok som förtjänar att läsas av många fler än science-fiction fanatiker! Bara det faktum att cyberpunk-gurun William Gibson såväl som ”The New York Times Book Review” och Timothy Leary uttalar sig positivt om boken på dess omslag bådar ju givetvis oerhört väl för innehållet. Vi syns i The Metaverse!