Vad har en svårt svartsjuk chilenska, en harmynt schackidiot och en ärevördig onanist att göra med ett fyllo som står och slår golfbollar mitt på ett torg i Malmö? Möllevångstorget kanske?

Torget består av 163 korta porträtt av människor som passerar förbi på ett torg. Utan punkt målar Fredrik Ekelund upp människoöden runt omkring. Torget är utslagsplats och gemensam nämnare. Allt sker samtidigt. Ett spännande romanexperiment.

Ekelund är tveklöst en mycket bra författare. Han kan sitt yrke. Med variation i språket ger han liv åt alla förbipasserande med engagemang och lekfullhet. Komik blandas med tragik och vardagsfilosofi. Ibland på dialekt, ibland med en högtravande och lekfull ton. Tack vare språket lämpar sig varje porträtt för högläsning, som korta noveller innan sportnytt.

Men vad vill berättaren säga? Vad är syftet? Och hur kan berättaren veta så mycket om alla? Problemet ligger inte i den enskilda berättelsen, utan i själva motivet och formen, som om idén inte orkar ro sig själv i land. Torget är ingen verklig mötesplats och gemensam nämnare för deltagarna. Endast berättaren är medveten om samhörigheten, som blir skenbar. Ja, vet han något om detta torg som ingen annan vet? undrar han om en förbipasserande. Sitter berättaren och tittar på från en mörk caféhörna? Eller har han helt enkelt fått idén, sprungit hem och skrivit en bok om allihop?

den märklige mannen i svart slängkappa, hög svart hatt och svart käpp som han hanterar elegant och rytmiskt, på några ögonblick har han försvunnit ur bilden med en fråga kvar hos dem som hann se honom: Vad var det där för nån?

Ekelund målar ingen helhet. Det är nonfigurativ konst. Kalla det modernism om du vill, men en modernism som håller sig på mattan och är något för lydig. Torget blir då istället ett utkast till ett större romanprojekt. Det är helt enkelt persongalleriet till Ekelunds nästa roman, slår det mig. Det vore genialt.

Men om nu verkligheten alltid överträffar dikten … och varje människa bär på fler historier än en, tänk så många historier det blir. Ingen kommer någonsin kunna sätta punkt. Frågan är bara vem som orkar lyssna?

detta torg är bara framsidan på alltet, vi vet så lite, nästan ingenting, brukar han hävda när han bryter tystnaden efter en sex, sju öl, så fruktansvärt lite, vi har ännu bara hunnit till hallen i mänsklighetens stora hus