Jag håller med om att man inte riktigt kommer in i boken, utan lever texten genom berättarna.
Men enligt min åsikt är den inte torr, och inte oengagerande. När Jelloun beskriver kläder, ansiktsdrag… känslor – och samtidigt får fram känslorna i mångas perspektiv, då träffar han verkigen rätt.
Jag citerar dig:
"Den här typen av historier har större chans att fungera som bok än som film, eftersom vi får skapa det visuella själva…"
Kanske ligger tjusningen i att vi har det visuella för oss själva, och att göra en dramatisering av boken skulle inte hjälpa, utan mer försvåra uppgiften att förstå det djupa i handlingen. Bara min åsikt, men jag känner med den. /Felicia