Boken handlar inte om att inte äta kött, den handlar om hur omgivningen reagerade på dom som slutade äta kött i slutet på förra århundradet. Författarens ambitionen har varit att ge oss en inblick och en del svar på frågan: veganer stör, varför? Varför reaktionen blev så stark i så många olika led. Han har inte bara vägt in det egna ställningstagandet att inte äta kött i begreppet utan tagit med hela debatten runt hela djurrättskampen.

I elva kapitel ställs frågan till sin spets kontra olika delar av vårat samhälle, i fyra av dessa har Magnus Linton valt att förmedla det som essäer, resterande är i reportageform.

Frågeställningen belys från: Slakteriet, Aktioner mot minkfarmar, traditionell djurrättsrörelsen och traditionell vänsterrörelsen, Djurförsök, Familjen & Skolan o.s.v.

Problemet med en bok av den här typen är att rapportens egna åsikter alltid har en tendens att färgar sättet att rapportera, Jag tycker dock att Magnus Linton klara detta med stor skicklighet även om det första kapitlet som skildrar slakteriet kanske tenderar att falla utanför författarens egna ambition.

Jag saknar även en lite mer saklig sammanfattning förutom kapitlet "Bokslut i Umeå" som till stor del känns lite internt, analyserna uteblir.

Boken är skriven på ett lättbegripligt språk med tydliga nötter varifrån författaren hittat sina fakta och bör roa och oroa, inte bara dom inbitna veganerna utan även dom som drabbades av den stora veganskräcken.