Recension

: Kött på flykt
Kött på flykt Magnus Linton
2007
Atlas
3/10

Banala essäer

Utgiven 2007
ISBN 9789173893138
Sidor 156

Om författaren

Magnus Linton, född 1967 i Göteborg, är journalist, författare och debattör. Han är för närvarande bosatt i Bogotá i Colombia och i Stockholm, och är medarbetare på Dagens Nyheters kultursida. Han har också varit redaktör på Arbetaren och chefredaktör för Arena. Linton debuterade 2000 med Veganerna – en bok om dom som stör. Andra av hans titlar är Kött på flykt (2007), Cocaína (2010), De hatade (2012) och Knark – en svensk historia (2015).

Magnus Linton – författarens hemsida.

Sök efter boken

Jag tror att Magnus Linton njuter av att vara svårfångad. På baksidan av hans nya bok står det att han har kallats allt från nyliberal till kommunist beroende på vilket håll han har kritiserats från. Jag tror faktiskt att han njuter av alla de motsägelsefulla bestämningar som folk har försökt sätta på honom eftersom alla som inte är dumma i huvudet vet att han inte är något av detta. Han är ju i själva verket ett barn av postmodernismen, en individualist och ideologikritiker.

Själv blir jag alldeles trött av att läsa hans essäer. De kan handla om allt mellan himmel och jord men har alltid en förutsägbart provokativ poäng. Han skriver om drogdebatten och ondgör sig över dess enkelspårighet, han går till angrepp mot Nina Björk och andra "reaktionära stötar", han utnämner Las Vegas till "den postmoderna världens största spektakel" och fotbollen till en "postsport". Just att utnämna saker till post- och meta- verkar vara en Lintonsk favorit. Det är hemskt tröttsamt.

Dock finns det en och annan intressant frågeställning i boken: varför finns det ingen nyanserad debatt kring droger till exempel? När ska diskussionen om den moderna mansrollen dras igång på allvar? Varför finns det ingen vettig debatt om djurrätt? Problemet är bara att essäerna saknar etiskt djup. Ett exempel är när han jämför en präst och en astrolog och undrar varför den ene tas på allvar medan den andre förlöjligas. Det vittnar om en historisk oförståelse och en ovilja att sätta sig in i en betydligt mer komplex problematik.

Vill man istället läsa något intressant om postmodernismen rekommenderar jag Michael Azars Den koloniala bumerangen. Där finns en spännande diskussion om svåra problem som identitet och kön och den lyckas dessutom med den svåra uppgiften att sätta in Sverige i en postkolonial världsbild. Den är betydligt bättre än Lintons tämligen banala essäsamling.

Textutdrag (Visa/göm)

Rasmus Landström

Publicerad: 2007-11-02 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-04 00:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2683

2 kommentarer

Varför saknar man etiskt djup om man tycker att det inte är någon skillnad mellan på hur stort allvar man ska ta en präst och en astrolog?

Pontus Oregistrerad 2007-11-02 10:38
 

Eftersom hela vårt värdesystem är grundat på kristet tänkande. All västerländsk etik har på något sätt rötter i religionen. Att jämföra det med astrologi blir därför absurt. Astrologi bygger, som jag ser det, på vidskepelse (vilket nog många skulle hävda att kristendom också gör) men inom kristen tradition ryms betydligt mer. Astrologin för ju knappast någon diskussion på samma sätt som kristendomen om vad människan och den existentiella ensamheten är. Detta är mina åsikter vill jag dock betona. En gubbe som Dawkins skulle säkert inte hålla med mig. Han skulle nog också fråga sig varför en präst tas på större allvar än en astrolog.

Rasmus Landström Redaktionen 2007-11-02 11:28
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?