Recension

: För Gud och Ulster
För Gud och Ulster Eoin McNamee
2000
Tivoli
7/10

Vilka är vi att använda Guds namn?

Utgiven 2000
ISBN 9189293053
Sidor 400
Orginaltitel Resurrection man
Översättare Stephen Farran-Lee

Om författaren

Eoin McNamee föddes 1961 i Kilkeel på Irland. Han verkar både som poet och prosa författare. Hans bok ”The Last of Deeds” fick 1989 Irish Times/Aer Lingus Award. ”För Gud och Ulster” gavs ut 1994 på Irland och har även filmatiserat.

Sök efter boken

Om man är ung och bor i Belfasts protestantiska delar i början av sjuttiotalet är det viktigt att det inte råder några tvivel om att man faktiskt är protestant. I Victor Kellys fall skulle detta inte ha varit några problem om det inte varit för hans efternamn. Kelly har olyckligtvis en katolsk klang, vilket gör att familjen hela tiden flyttar från ett bostadsområde till ett annat. Victor blir rotlös av flackandet och de ständiga försöken att bevisa sin plats i den protestantiska gemenskapen berövar honom förmågan att känna.

Denna gemenskap har mer att göra med vilka man träffar på puben än hur man utövar sin tro. Att vara protestant är att ha rätt och det gäller att hålla de andra borta från egna statsdelar och det egna livet. Victor skaffar sig med tiden en stark ställning inom gemenskapen. Han har slagit sig till erkännande och ingen skulle nu kunna drömma om att dra upp namnfrågan igen.

I Belfast drar det nu ihop sig till det mörkare blodiga skede som kom att prägla konflikten mellan katoliker och protestanter i slutet av sjuttiotalet och framåt.

Victors hat mot katolikerna är mörkt och starkt. Det är inte möjligt längre att se de andra som människor. Det är nu ligan börjar sina räder genom nätterna. Liktjuvarna är ute och en man av den andra tron kommer att få sona det med sitt liv var gång.

Det som är så skrämmande men på samma sätt målande i denna bok är den totala avsaknaden av medlidande för den andra sidan, det vill säga den katolska. I Victors omgivning finns det ingen som ser människorna i det katolska området som just människor. Det figurerar rykten om hur barbariskt de andra lever och hur de behandlar sina kvinnor illa. Ingen förståelse är överhuvudtaget möjlig och inget förbarmande kan finnas eftersom det inte finns någon medkänsla.

Jag tror att det är det som griper mig. Just det att det är möjligt att helt förtränga andra som icke tänkande och/eller kännande varelser. För något måste ju göras för att stänga av sig själv, hur skulle det annars kunna existera människor som kan utföra så horribla handlingar?

Det som kanske är mer fängslade är hur livet runt omkring faktiskt fortsätter. I boken möter jag två katolska reportrar, som trots att katolska män mördas med kniv på bakgator om kvällarna, ändå går ut och hänger på sina barer. Det är som om det inte slår dem att de faktiskt är möjliga offer utan det är de vardagliga frågorna som står högst även på deras lista.

Jag fascineras och förfasas över att på något sätt komma denna konflikt nära. Jag kan ser hur de tänker. Hur de stänger vissa känslor ute för att i nästa sekund vara människor igen med brustna hjärtan och försummade mödrar. Det är bland annat därför som jag inte kunde sluta läsa, fast det var så pinande otäckt. Jag fick en smak av förklaring till lidandet som är utan slut vid inbördes konflikter. Jag kunde få en bild av något som jag alls inte ville ha en bild av. Denna bok har givit mig det mänskligt onda och jag vet nu hur det ser ut.

Åsa Pettersson

Publicerad: 2000-11-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-31 12:53

Kategori: Recension | Recension: #40

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?