Recension

: Miraklet
Miraklet Emma Donoghue
2017
Louise Bäckelin förlag
10/10

Förra årets bästa bok

Utgiven 2017
ISBN 9789188447463
Sidor 304
Orginaltitel The Wonder
Översättare Leif Janzon
Först utgiven 2016

Om författaren

Emma Donoghue föddes i Dublin 1969, där hon växte upp som det yngsta barnet i en syskonskara om åtta barn. Hon har
skrivit pjäser, noveller och romaner, samt litteraturhistoriska granskningar. Hennes roman Hood fick the Stonewall Book Award och med Slammerkin vann hon Ferro-Grumley Award for Lesbian Fiction. Den kritikerrosade Room nominerades till Booker-priset. Filmatiseringen av Room, som Donoghue skrev manus till, har vunnit flera priser. Donoghue bor i Kanada med sin sambo och deras två barn.

Sök efter boken

Lib Wright är en sjuksköterska som tjänstgjort i Krimkriget under legenden Florence Nightingale. Efter krigets slut jobbar hon på olika sjukhus, men får mest utföra simpla, repetitiva uppgifter långt under sin kunskapsnivå. Hon har svårt att anpassa sig till ett vanligt liv där hon inte fyller någon viktig funktion, och har svårt att komma andra människor nära. När hon får ett mystiskt erbjudande om att sköta om en liten flicka i två veckor under hemlighetsfulla omständigheter, tackar hon snabbt ja och lämnar London för den irländska landsbygden.

Patienten Lib ska ta hand om är Anna O’Donell, en elvaårig flicka som liksom resten av sin familj (och ja, hela sin by) är en djupt troende katolik. Familjen O’Donell hävdar att Anna inte har ätit på flera månader, och Anna själv hävdar bestämt att hon endast livnär sig på ”manna från himlen”. Lib har tillsammans med en annan sjuksköterska, nunnan Syster Michael, kallats till den lilla byn för att dygnet runt iaktta Anna och avgöra om hon är det medicinska mirakel som hennes religiösa omgivning bestämt hävdar att hon är.

Lib är fullständigt övertygad om att Anna är en bedragare, och bestämmer sig för att avslöja henne omedelbart för att så fort som möjligt kunna ta första bästa färja tillbaka till England igen.

Huset kunde ha högst fyra rum, så hon tvivlade på att det skulle behövas mer än en natt för att ertappa flickan med att få mat i smyg. Oavsett om hon klarade det själv eller fick hjälp. (Modern? Fadern? Pigan, som verkade vara det enda hjonet? Eller, förstås, alla i maskopi.) Det betydde att hela resan bara skulle inbringa Lib en enda dagsförtjänst. Självklart skulle en mindre ärlig sköterska inte säga någonting förrän de två veckorna hade förflutit, för att vara säker på att få betalt för alla de fjorton dagarna. Medan Libs belöning skulle bli själva insikten, förvissningen om att förnuft segrar över vidskepelse.

Lib är själv inte katolik, i själva verket är hon inte säker på att hon tror på gud alls. Hon tror på vetenskap och förnuft, och tycker att familjen O’Donnells påståenden är en skymf mot båda. Att avslöja sanningen bakom Annas påstådda mirakel visar sig dock vara betydligt svårare än Lib trott, och allteftersom hon lär känna Anna och börjar förstå hennes hängivenhet till gud, börjar Lib tvivla. Kan det vara så att Anna faktiskt är ett mirakel?

Första gången jag läste Miraklet, strax efter att den släppts på engelska, blev jag så berörd av den att jag inte kunde sluta berätta om den för alla jag träffade. Jag rekommenderade med en nästan religiös hängivenhet flera personer i min omgivning att läsa den NU, OMEDELBART, och var helt övertygad om att även de skulle se ljuset och i sin tur predika Donoghues genialitet vidare. Till min förvåning blev de två personerna som faktiskt genast följde mitt råd båda besvikna. De sa båda att Miraklet var alldeles för långsam, utdragen, och överdrivet språkligt krånglig. Iochmed att Miraklet släpptes på svenska läste jag om den, och försökte den här gången läsa den med mina vänners kommentarer i bakhuvudet. Jag har kanske en större förståelse nu för varför andra kan tycka att den är seg. Relationen mellan Anna och Lib utvecklas mycket långsamt, även fast den bara utspelar sig under några veckor.

Jag tycker dock fortfarande att Miraklet är fullkomligt lysande. Jag ryser bara jag tänker på hur Donoghue beskriver hur Annas tillstånd försämras, samtidigt som Lib inombords slåss mot sina tvivel. Är det hennes plikt att enbart iaktta Anna, oavsett vad som händer med flickan, och därmed kanske vara medskyldig till ett barns död? Eller kan hon gå ifrån sin yrkesroll och på något sätt rädda den lilla flickan som har en anorektikers övertygelse om att hon klarar sig utan näring?

Förmodligen bidrar min katolska uppväxt till min något onyanserade hyllning av Emma Donoghues senaste mirakel, men jag hävdar ändå bestämt att alla som har ett intresse för religion, ätstörningar, eller mellanmänskliga relationer bör läsa den här boken. Den är hjärtskärande, vacker, och omöjlig att sluta tänka på. Oavsett om Anna O’Donell är ett mirakel eller inte, så är Emma Donoghue ett litterärt geni. Miraklet är definitivt förra årets bästa bok.

Katze Collmar

Publicerad: 2018-02-23 00:00 / Uppdaterad: 2018-02-23 10:14

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7257

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?