Recension

: Skugglegender
Skugglegender Per Hagman
2000
Albert Bonniers förlag
8/10

Jag syns i TV, alltså är jag

Utgiven 2000
ISBN 9100572861
Sidor 245

Om författaren

Fotograf: Magnus Skoglöf

Per Hagman är född 1968 och rör sig fritt mellan framför allt Frankrike och Sverige. Han gjorde en uppmärksammad debut 1991 med romanen Cigarett och har sedan dess skrivit bland annat När oskulder kysser (1997), novellsamlingen Skugglegender (2000), Att komma hem ska vara en schlager (2004) och Vänner för livet (2010).

Gästinformation

Michele Ciardella var skibent på dagensbok.com 2000-2001.

Sök efter boken

Från förorten till Europas mest depraverade porrklubbar hörs ropen skalla.

Etablissemanget kan inte längre bortse från Mr Hagmans kvaliteter.

Mr Hagman ger oss tjugo noveller vilka alla rör sig kring lättsam nihilism, ensamhet, spruckna drömmar eller brist på sådana. Snart absorberas vi upp av/blir/är karaktärerna eftersom de alla någon gång suttit bredvid en i åttan i rökrutan på den tiden då man visste så väl. Växt upp och blivit något de aldrig tänkt sig då de stod utanför jourbutiksgrillen med en Chorizo i handen och visste så väl att allt skulle bli annorlunda om ett par år.

Man visste så väl att man skulle bli någon.

Skugglegender handlar främst om utanförskap och längtan efter ett annat liv, det liv man egentligen skulle leva, det liv man egentligen lever i sitt huvud. Detta beskrivs med sådan absolut stilsäkerhet att jag som läsare snart undrar om jag inte befinner mig inne i de processer där tankar blir till.

I Mr Hagmans värld andas verkligheten en med metallisk bakfylleandedräkt i ansiktet. Var det här allt livet hade att erbjuda? Finner man sig fråga sig själv om och om igen.

Är det här ens drömmar konfronteras och insikten om det spruckna blommar ut, värker, smärtar tar livet av en. Reality check och vi inser att vi genom alla år levt två liv. Denna uppfattning personifieras och beskrivs på olika sätt genom karaktärerna med ett språk lika skiftande underbart träffsäkert som ett rosa nitbälte våren tvåtusen förutbestämd att till hösten skifta till lila.

Med utbrända och uttråkade karaktärer guidar Mr Hagman oss likt skuggor genom stimulitörstande gränder, genom rökmaskiners söta ihärdiga lukt, genom Stockholms innerstad/småstaden/Malta/Milano. Vi är stroboskopljuset som flimrar och återigen finner vi oss kisa efter något annat. Vi är de med drömmar om programledarjobb som egentligen staplar kilometerlånga rader av tre-för-tio-konserver på närmsta livsmedelsbutik. Vi som i värsta fall söker till nästa omgång av Baren/Big brother/Robinson.

Vi är generationen som var destined to be famous.

Michele Ciardella

Publicerad: 2000-11-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-10 08:50

Kategori: Recension | Recension: #25

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?