Är den som lyckas publicera sin egen idé till en lärobok alltid den bäst lämpade att skriva den?

Mattias Hanssons intentioner är goda. Han vill skriva en alternativ lärobok i media för gymnasister som bara måste in i mediebranschen, och helst så fort som möjligt. Själv är han en domptör mitt i manegen. Boken är tänkt att vara ett komplement till den vanliga undervisningen där medieformen är själva budskapet och inte innehållet. Boken är budskapet, det handlar om form före innehåll.

Till en början är tilltalet komiskt. Boken är tillägnad Runar Sögaard och förordet är skrivet av Dan Bäckman. Omslag, rikligt med bilder och det manualliknande formatet ger ett lätt intryck. Men det ska visa sig vara komplicerat. Ju mer jag läser desto mer inser jag att boken är ytterst seriös i sina avsikter. Det är på riktigt. Det är allvar. Och häri ligger bokens stora problem. För mig liknar det närmast en blandning av Svenska MAD och ett uppslagsverk och jag måste påminna mig om att jag inte tillhör bokens målgrupp egentligen och att en lärobok sällan ska läsas från pärm till pärm.

Den mediakändisintresserade får svar på mycket. Hur får jag mitt drömjobb inom mediebranschen? Vem ska jag prata med? Vilka fördelar är det att vara mediakändis? Vilka nackdelar? Hur luktar det i radiohusets foajé? Spexar Pontus Enhörning med sina kollegor? Vad betyder alla titlar och konstiga ord i branschen? Vilka fem saker visste jag inte om TV? Varför blir så få stockholmare bra journalister? Hur gör jag världens bästa hemsida? Hur känner man igen en fotograf på långt håll? Vilken lön kan jag begära som nybörjare? Vilken lön får jag som chef? Hur gör jag mitt namn till ett varumärke? Varför är det viktigt? Finns det bra länkar om det här? Hur kan jag undvika att bränna ut mig när jag väl fått jobbet? Hur känns en gastroskopisk undersökning? Hur har författaren själv lyckats? Vem känner han i branschen? Hur har den här boken kommit till? Varför är den så bra?

Boken är genial, låter Hansson oss förstå. Han tvekar aldrig på sig själv och sin idé. Han är mycket privat och bjuder ut sitt varumärke, det vill säga sig själv, vilket är ovanligt i läroböcker, men inte helt unikt. Ibland går det dock så långt att jag undrar om det här är första delen av Hanssons memoarer jag sitter och läser. Han gör sig ”självsäker OCH sårbar” för att citera Hanssons egen reflektion över Internetbranschen. Det måste vara ett medvetet drag.

Jag undrar dock om boken kommer nå fram till sin målgrupp, om någon skola verkligen kommer köpa in den, om någon student kommer undvara delar av sitt knappa studiebidrag? Av två anledningar önskar jag det: boken är ett utmärkt material för källkritiskt läsande, vilket blivit allt viktigare för dagens skolor att undervisa i. Gymnasister närmast kvävs av allt mediebrus som ständigt pockar på deras uppmärksamhet. Ingenting blir till slut intressant när det inte går att se skogen för alla träd. En andra anledning är författarens starka tilltro till det skrivna ordet. Han uppmanar oss att läsa tidningar och åter tidningar. Finns det ett bättre och mer självklart undervisningsmaterial? Här har skolan mycket att lära.

Ett problem gäller här som för så många andra läroböcker: den är dömd att vara inaktuell. Kanske är det just därför som boken avslutas med att hälsa sina läsare välkomna till författarens egen hemsida?

Jag misstänker att det här egentligen är ett experiment i hur begreppen edutainment och infotainment kan fungera tillsammans i en bok? Boken vill underhålla, informera och utbilda. Intentionerna är som sagt goda, men den faller inte i god jord hos mig. Boken faller på eget grepp, det är form, form och åter form. Intrycket blir tillslut ett jaså, jaha, där ser man! Jag tycker det är mediebrus som så mycket annat.

Men får jag säga så? Eller lever vi i en värld där vår egen smak är bortrationaliserad? Den som har stor publik är bra. Den som har störst publik är bättre. Och den som tjänat mest på cirkusen, pengar eller marknadsvärde, är bäst. Så enkelt är det. Det är facit.

Så återstår bara för mig att gissa hur många läsare som egentligen inte vet, eller som egentligen vill veta, hur media fungerar egentligen!