Recension

: Skräckskönt
Skräckskönt Jonas Danielsson
2006
h:ström
8/10

Etnologer har roligare

Utgiven 2006
ISBN 9173270008
Sidor 201

Om författaren

Jonas Danielsson är etnolog och verksam vid Institutionen för kultur och medier vid Umeå universitet. ”Skräckskönt. Om kärleken till groteska filmer – en etnologisk studie” är hans doktorsavhandling och kom ut 2006.

Jonas Danielsson – Författarens hemsida vid Umeå universitet.

Sök efter boken

Varför människor vill se filmer som man skrattar eller mår allmänt bra av, det har nog de flesta ganska lätt att förstå och ganska oreflekterat acceptera. Men varför vill vi se sådant som skrämmer eller äcklar oss? Det är vad etnologen Jonas Danielsson frågar sig i sin avhandling Skräckskönt – Om kärleken till groteska filmer.

Danielsson är själv fan eller, med sin egen terminologi, ”skräckfilmsbrukare”. Redan där bryter han alltså med den etablerade bilden av forskaren som objektiv utomstående. Och det gör han på ett tämligen övertygande sätt. För han har ju fortfarande forskarens blick och teoretiska ramar, men samtidigt kunskap och tillgång som är svår för ”utomstående” att skaffa sig, inte minst när det gäller en brukargrupp som så ofta hängts ut och misstänkliggjorts som skräckfilmsfansen.

Det inträffar sällan brutala våldsdåd utan att media nosar fram gamla hyrvideos med skräcktema, och de flesta av Danielssons informanter har odlat sitt intresse i skuggan av (och ofta i medveten opposition till) 1980-talets videovåldsdebatt och den (åtminstone på pappret) fortfarande verksamma och ganska unika förhandscensuren av film i Sverige.

Men smak uppstår ju sällan i ideologiska tomrum och det faktum att skräckfilmsbrukarna befinner sig utanför mainstreamfåran ser Danielsson också som en viktig del av en kulturell identitet. Ens preferenser kring film (eller litteratur, eller vad det nu handlar om) är ju ett sätt att definiera vem man är och vilka grupperingar man tillhör. Man odlar en kulturell kompetens inom sitt område, som kan handla till exempel om att förstå interna referenser, om att kunna vaska fram ett underhållningsvärde bortom vedertagna sanningar kring estetik, skådespeleri, trovärdiga effekter och intriger, eller om en gemensam världsbild.

Skräckfilm som ett sätt att erkänna och i någon mån lära sig hantera världens ondska är ett tema som återkommer bland Danielssons informanter. De menar att de vågar se något som mainstreamfilmen och dess publik ofta blundar för, att deras världsbild är ärligare och på ett plan mer realistiskt. Hemska och våldsamma saker händer, människor utsätter varandra för ofattbart lidande hela tiden. Kaos lurar kring hörnet.

Danielsson prövar och väger ihop olika teorier om skräckfilmsintressen. Sociala, neurologiska och psykologiska förklaringsmodeller blandas med kulturteorier kring känslomässig rening och karnevalens, det groteskas, ofta humoristiska samhällskritik. Ur akademisk synvinkel är resonemangen kanske ibland väl inexakta, men i gengäld är avhandlingen sällsynt lättillgänglig och underhållande. Tyngdpunkten ligger, som så ofta hos etnologer, på det faktiska fältarbetet snarare än på högtravande teoretiska bakgrunder och hos Danielsson fungerar den balansen mycket bra. Han skildrar sina informanter och deras sätt att resonera utan idealiserande skygglappar, men med nyansrikedom, lyhördhet och stor respekt.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2007-05-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 14:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2495

2 kommentarer

Tydligen kan man tycka olika även om den här boken. Mattias Fyhr recenserade boken i DN för ett tag sedan och var måttligt imponerad.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=606145

Efter att jag läste den recensionen känner jag att den där boken nog inte är något för mig trots allt. Det sista Fyhr skriver tycker jag är rätt tänkvärd:

"Danielsson påpekar att fans bortser från det som är dåligt gjort i B-skräckfilmer och i stället fokuserar på det som är bra. Detsamma kan gälla för Danielssons avhandling: den är som en zombiefilm av Lucio Fulci – innehåller grova missar men är gjord med visst driv som ofta saknas i akademiska texter och i grunden stämmer säkert hans resultat."

stephan a Oregistrerad 2007-05-19 22:27
 

Mattias Fyhr är ju definitivt mer expert på genren än jag vad är, och har ju också skrivit avhandling på temat. Själv tycker jag att han har rätt på vissa punkter, men är lite orättvis t ex i att Danielsson skulle ignorera det metafysiska.

Men så är frågan vilken vikt man vill lägga vid akademisk exakthet. Fyhrs åsikter bekräftar ju också min lilla tes om att etnologer tycks ha en annan inställning till sådant än vad litteraturvetare (som Fyhr) och andra humanister har. Jag kan å min sidas tycka att många går till överdrift där. Så fort man använder t ex ordet "kultur" ska man hålla på och stajla med att det finns 247 (nåt sånt) olika definitioner av det begreppet, osv. Och det kan bli rätt tungrott och tröttsamt.

Det är absolut ett problem om man, som Fyhr menar, inte hinner läsa in sig ordentligt på sitt forskningsområde, men det där med akademisk exakthet är till viss del en smaksak. Och i Danielssons fall tycker jag, som sagt, att det han förlorar i akademiska definitioner tar han igen i lättillgänglighet och underhållningsvärde.

Ella Andrén Redaktionen 2007-05-20 14:19
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?