Människan är en oförnuftig varelse, så löd texten på ett demonstrationsplakat som jag såg i 1 maj demonstration någon gång på 70-talet. I mina dystraste stunder tänker jag att det är nog det enda demonstrationsplakat jag sett som varit alldeles sant. Israel – Palestina konflikten är ett exempel, vi ser dagligen fler på nyheterna. Linda […][...]

Det är något med ögonen. Människorna på bilderna har en märklig intensitet i blicken. Man kan ana sig till en intensiv fotograf bakom kameran. En fotograf som etablerar kontakt med en slags hänsynslös ödmjukhet. Som använder sig av människors trånad och längtan efter att bli sedda. Och som ger tillbaks bilder av glädje, förundran, utlevelse […][...]

Simon Berg fortsätter sin resa in i vardagens små märkliga detaljer. I sin tidigare bok Apan är rädd undersökte han skräpmatens innersta väsen samt fotograferade sina vänner in på näshårsavstånd. Här fortsätter han sin fotografiska undersökning av de detaljer vi ofta bara uppfattar i ögonvrån. Men i en något annorlunda form. När man öppnar den […][...]

Det är något bekant med Grates bilder. Som om jag hade sett dem tidigare. Och det är ingen negativ kritik. Han arbetar i en tradition. Svartvitt, det doftar svensk 80-talsfotografi. Jag tänker inte nämna några namn för det skulle kunna leda fel. Hans bilder är hans alldeles egna. Det här är en slags flanörfotografi som […][...]

Om Öglunda socken kan man säga att att den år 2000 hade 177 invånare som fick dela på 15 kvadratkilometer. Öglunda ligger mittemellan Skara och Skövde i Västergötland. Byn har fått en bigarråsort uppkallad efter sig, Öglunda halvbigarrå. Ett ganska anonymt stycke mellansvensk landsbygd. Vi är vana vid att Gerry Johansson är en vänligt satirisk […][...]

Ibland kan jag bli så trött på den eviga strömmen av bilder som jag exponeras för all min vakna tid. Bilder som försöker vara vackra, originella, roliga, eller unika. Alla dessa evinnerliga tävlingar om bästa … snyggaste … mest uppseendeväckande. Då är det skönt med en ögontvättare som Bertien van Manen. Hon har rest runt […][...]

Samhället består egentligen av ett antal praktiska överenskommelser som gör att vi inte behöver se oss över axeln eller ständigt bära vapen. Vi kan vara ganska trygga. Men tryggheten är bräcklig. Om någon av oss blir hatisk och känner sig utanför samhället. Och om den personen gör allt för att rasera våra överenskommelser. Om han […][...]

Visst har bilar en själ! Dawids bilar är ledsna och mer eller mindre misshandlade. Oftast är de också ensamma, övergivna. Eller så är de totalt insnöade. Med sönderbrutna vindrutetorkare. Eller brutalt inlåsta i sådana där källargarage som Stockholm förr vimlade av. Det finns undantag. En silverfärgad Mercedes 300 SL står parkerad mitt i stan och […][...]

Detta är en kärleksbok. Engström mötte Wallard. Nu har de gjort en bok för att berätta för världen om sin förälskelse och kärlek. De fotograferar varandra. De onanerar och knullar inför kameran. Och så en bild på cigaretten efteråt. Men den bild som ändå är den mest intima, i denna värld där nakenheten sköljer över […][...]

Inför vissa böcker får man den där känslan: Det här borde ju vara en utställning istället! När det gäller denna bok så vill man gärna hänga upp många av de tretton svartvita bilderna på väggen. Det skulle kunna låta sig göras, ty boken är stor (27,5 x 34,5 cm). Men ändå är det en fröjd […][...]