Recension

: Öglunda
Öglunda Gerry Johansson
2012
Gun Gallery
8/10

Sverige är vackert!

Utgiven 2012
ISBN 9789197998918
Sidor 72
Översättare Kerstin Gustavsson
Medförfattare Robert Adams

Om författaren

Gerry Johansson är född 1945 och bor i Höganäs. Han började fotografera i slutet av femtiotalet och har medverkat i flera tidskrifter om fotografi. Sedan 1985 arbetar han främst som fri fotograf och har gett ut ett flertal fotoböcker. 2011 fick han Region Skånes kulturpris på 100.000 kronor.

Sök efter boken

Om Öglunda socken kan man säga att att den år 2000 hade 177 invånare som fick dela på 15 kvadratkilometer. Öglunda ligger mittemellan Skara och Skövde i Västergötland. Byn har fått en bigarråsort uppkallad efter sig, Öglunda halvbigarrå. Ett ganska anonymt stycke mellansvensk landsbygd.

Vi är vana vid att Gerry Johansson är en vänligt satirisk samtidsskildrare. Han är en mästare på att finna de där små skevheterna i det urbana och rurala kulturlandskapet. Men han kan också vara en riktig romantiker. Jag blir alldeles rörd när jag ser hans skildring av den lilla byn med dess uråldriga fägator. Och dessa backar där en arkeologisk blick genast kan upptäcka ett antal fornlämningar (vi övriga ser ingenting annat än en vacker kulle). Det här är den ursprungliga landsbygd som så många av oss härstammar ifrån om vi börjar skrapa lite på släkttavlan. Men det Johanssonska romantiska skimret känns inte tillgjort eller banalt. Just så här vackert kan det vara på landet. De enda levande varelser man ser är korna och några får som vilar sig i skuggan.

Boken (och bilderna) är en aning större än Johanssons tidigare böcker som ofta haft ett standardiserat format. Men trots det, eller kanske tack vare det, så får man noggrant avsöka varje bild för att finna de där vardagsdetaljerna. För allt finns där, för den som vill se. Det där omkullvälta badkaret i kohagen (man vill ju inte att vattnet i karet skall stå och bli dåligt). Och den där seden att även de mer avlägsna gräsytorna runt huset skall klippas. Men släpkärran, traktorskopan och hästtransporten orkar man inte flytta. Runt dem får gräset växa fritt. (Någon måtta får det ju vara.)

Det svartvita trycket är utmärkt. Någon kanske skulle invända att natur skall återges i färg, men jag tycker att frånvaron av färg förhöjer upplevelsen. Nu får jag själv plocka fram färgerna ut min egen minnesbank och kan göra bilderna lite till mina egna.

Johansson har följt Öglundas förvandling från skiraste vår till mörka november. Jag tror att jag kommer att plocka fram den här boken när isen lägger sig och minnas hur vackert Sverige är tiden innan korna och fåren leds in i stallet för vintern.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2012-05-02 00:00 / Uppdaterad: 2012-05-01 17:39

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4683

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?