En liten alldeles ny människa ligger på en filt helt ensam och värnlös. Men i den lilla varelsen finns en obändig kraft. Och redan nu, i livets allra första timmar, en insikt om att det gäller att krypa ihop, spara på energi tills man blir upplyft. På en närgången bild vibrerar en nyfödd av ilska […][...]

Man bör försätta sig i ett slags tillstånd av barnslighet för att rätt kunna läsa den här boken. Ett slags Pippi Långstrump tänkande. För hos Härenstam är vardagen magisk. Allt kan hända. Redan på omslaget ser vi en man som håller på att bli uppäten av ett rasande vilddjur, eller… På en bild håller en […][...]

Den fotografiintresserade kan glädja sig åt att det verkar som om de svenska förlagen plötsligt vågar göra de där stora satsningarna. Gå igenom arkiven och berätta hela historien. Strömholm-boken som kom för en tid sedan var riktigt maffig. Nu kommer en till i ungefär samma storlek, och det ryktas att fler tegelstenar är under produktion. […][...]

Det här är en intressant bok. Jag både retar mig på den och blir attraherad av den. Kan inte få den ur huvudet. Idén är god: att presentera den svenska fotografiska scenen internationellt. Boken är till största delen skriven på engelska. Man presenterar 52 svenska fotografer med en bild och en textsida var. Några få […][...]

Vid frukostbordet kan vi ta del av tv-nyheterna från världens alla hörn samtidigt som vi sveper fram bilder på i-paden från den senaste resan till New York. Telefonen plingar, det är sonen som skickar bilder från sin pågående fotvandring i Nepal. Och så skall vi samtidigt läsa tidningen då, förstås. Det är i det sammanhanget […][...]

Kenneth Gustavsson gjorde inte mycket väsen av sina bilder. Inte av sig själv heller, enligt vad jag hört. Han ville mest göra sina bilder. Att visa dem var inte det viktigaste. Ändå har vi fått se dem lite här och var. Han var en flitig medarbetare för tidningen ETC. Under 1980-talet ställde han ut sina […][...]

Det man först slås av är att allt ser så ordnat ut. Städat men lite livlöst. Så som det ser ut hos äldre människor som inte klarar av vardagen längre. Som inte längre är så intresserade av att sno ihop en potatisgratäng på fredagskvällen. Utan som istället har förvandlat spisen till ett minnesaltare, över alla […][...]

En kort resumé innan boken börjar; den unge fotografen Christer Järeslätt vill åka till Japan för att få nya inspirerande fotoouppdrag och för att trösta sig själv efter en skilsmässa. Han börjar leta på internet efter en assistent. Då kommer han i kontakt med den unga Yuko Mori som arbetar som stylist på en fotoatelje. […][...]

Ständigt denne Petersen (för att göra en travestering av en Ture Sventonsk tanke). För någon månad sedan kom SoHo och nu kommer City Diary del ett, två och tre. Och i sommar fotograferar han färdigt sin Rom-bok. Och vi talar nu om en man som bara har några år till sjuttioårsdagen. De flesta av hans […][...]

Inta Rukas fotointresse ledde henne tillbaks till hennes barndomstrakter, landsbygden runt den lilla staden Balvi i Lettlands inland. Där påbörjade hon ett projekt som skulle komma att fortgå under åtta år. My country people består av porträtt på gamla och unga från trakten. För Ruka är arbetet med att ta ett porträtt en gemensam handling […][...]