Läs inte den här boken nu! Inte mitt i den stora ätarhelgen! Men leta upp den när du lite lagom uppsvullen i januari undrar vad det egentligen var som slank ner. Och varifrån alla dessa läckerheter kom. Och framförallt hur djupt ditt så kallade ekologiska fotavtryck blev under helgen. Det här är en deprimerande läsning, […][...]

Bokens första bild föreställer en röd putsad vägg bevuxen med klängväxter. Jag vet inte vad det var som fick mig att omedelbart associera till en moderkaka med dess blodådror. Men det kanske är det som är den här bokens styrka, att den inbjuder till associationer. Här finns ingen berättelse. Det är snarare personliga och poetiska […][...]

Jag blir förbryllad redan av omslaget. Ett svartvitt porträtt. Klippt i två delar rätt över näsryggen och sen ihoptejpat igen. Det föreställer en ung kvinna. Hon heter Elisabeth och hon mår inte bra. Det framgår av de vykort och brev som några släktingar har skickat till henne. We got on each other´s nerves but instead […][...]

Vi människor har behov av ordning. Kanske är det viktigare nu än någonsin tidigare. När världen förändras så snabbt och nästan ingenting längre är säkert. Detta behov kan uttryckas på många sätt. Ta till exempel otyget med att folk står och dräller lite hur som helst runt en fotbollsplan. Sådant kan lätt åtgärdas med att […][...]

Paris närmar man sig bäst med tåg. När man färdas genom de oändliga förortsområdena med skräpiga industritomter hinner man förbereda sig på att möta denna mytomspunna stad. Paris, carnet de recherche inleds med en tågresa redan före titelsidan. Krass Clements bilder är tagna på sextio- och sjuttiotalet. Men staden är på något sätt oföränderlig. Clements […][...]

Det är nåt med slangar! Anders Petersen fotograferar slangar. Daido Moryiama gör det också. J H Engström har en bild på massor av slangar i sin bok Haunts. Eller kanske är det elledningar, sak samma. Gamle Sigmund skulle nog ha ett och annat att säga om denna (manliga) trend. Bjarne Bare har tagit ett steg […][...]

Mellan åtta och tretton. De där åren när världen vidgas. Man börjar ana vuxenvärldens blandning av allvar och befrielse. Kroppen har fortfarande barnets hejdlösa viktlöshet, men något börjar hända. På sommarkollot är man befriad från stadslivets måsten. Man kan ligga på en utsläpad madrass och läsa serietidningar. Man är ännu inte för stor och vuxen […][...]

Morten Andersens Oslo är en kall stad. Gatorna tillhör grabbarna. Dom som spyr mot väggen och gör pisspår i snön. Krogarna och klubbarna är ställen man kan fly till när snön blåser runt gathörnen. Där finns kvinnorna med sina röda läppar och förföriska leenden. Dom som man så gärna vill vara nära, men som är […][...]

Det här är en bok fylld av gåtor. Man försjunker i ett meditativt grubbel. Över ett slags ”Varför?”. På Dixie Highway, till exempel, behövde någon bygga ett litet tegelhus. Kanske det innehåller en el-central eller en hydrofor, vem vet. Vad jag undrar är, hur kunde någon hitta på att bygga in grovhuggna sandstenar i den […][...]

Hade Daido Moriyama varit en skönlitterär författare så hade han varit en omskriven Nobelpriskandidat i många år nu. Han gjorde sin första fotobok 1968 och har idag en verkslista som omfattar ett hundratal böcker. Visserligen en del omtryckningar och nyutgåvor men ändå! Han anses allmänt tillhöra de där tio, tjugo mest betydelsefulla fotograferna. Men i […][...]