Morten Andersens Oslo är en kall stad. Gatorna tillhör grabbarna. Dom som spyr mot väggen och gör pisspår i snön. Krogarna och klubbarna är ställen man kan fly till när snön blåser runt gathörnen. Där finns kvinnorna med sina röda läppar och förföriska leenden. Dom som man så gärna vill vara nära, men som är så undflyende och svåra att nå fram till. Andersen skildrar stadslivet med en frustande energi. I svartvita grovkorniga bilder naglar han fast stadens tecken: grafittin eller bara en sprucken, sliten vägg. Bokens få färgbilder har en förvriden färgskala som understryker stadens kaotiska miljö.

Men det är ändå ingen dyster skildring. Det märks att fotografen älskar sin stad och dess invånare med alla dess brister och skavanker. Och ibland blandar han in smått romantiska bilder av blomsterängar och körsbärsblom.

Bilderna i boken är tagna under en tjugoårsperiod och det märks. Det här är en Greatest hits volym och för den som inte känner Morten Andersen sedan tidigare är det en utmärkt introduktion till hans myllrande bildvärld. Men precis som på en samlingsskiva så har det kommit med mindre intressanta b-sidor och sammanställningen blir något spretig. Jag bläddrar hellre i hans debutbok, Fast City. Den kan återfinnas på något bra antikvariat.

Så långt kommen i mitt skrivande smäller en bomb och en massa människor dör för en galnings kulor, i det Norge som ändå var ett väldigt oskuldsfullt land. Och jag måste läsa boken en gång till. Då upptäcker jag att det finns ett nästan lite naivt och lite gulligt drag i hela boken. En del av grafittin är gjord med vanlig vit skolkrita. Tatueringen på en arm består av ett hjärta i ungefär en 25-örings storlek. En kille åker nerför gatan på något som ser ut som en gitarrförstärkare på hjul.

Det blir nästan obehagligt symboliskt när boken rent fysiskt faller i bitar inför mina ögon. Det här är alltså en skildring av ett Oslo FÖRE. Jag hoppas innerligt att Oslo EFTER också kommer att vara en plats där de älskande paren dansar omslingrade, där krogens glas glittrar inbjudande och där pisspåren lyser som ögon i natten.