Aldrig tidigare har den engelske poeten John Donne samlats i svensk översättning i någon större utsträckning än enstaka dikter i tidskrifter eller antologier. Så när ellerströms nu ger ut ett urval i Gunnar Hardings tolkning är det verkligen – för att använda ett slitet uttryck – en kulturgärning. Donnes dikter är mustig barockpoesi när den […][...]

Hur blir kärleken en besatthet? När övergår kärleken från att vara det ljuva tillstånd där livets alla frågor tycks ha fått sina svar och man själv tycks ha funnit den människa som är den pusselbit man hittills saknat i sitt liv? När blir kärleken en destruktiv kraft? Tunneln, först utgiven 1948, tidigare översatt till svenska, […][...]

När jag såg att Bonniers skulle släppa en nyöversättning av James Joyces monumentala roman, 1900-talets kanske främsta roman, Ulysses, höll jag på att kissa på mig av glädje. Min upplevelse för dryga fem år sedan då jag läste romanen i Thomas Warburtons översättning var lika monumental som romanen själv. Att läsa Ulysses var – och […][...]

Av alla diktaturer i världen är Nordkorea den absolut mest stängda och hemlighetsfulla – mytomspunnen och gåtfull, som en person man bara hälsat på men aldrig pratat med. Man minns ansiktsdragen, men vet ingenting om hur personen tänker eller känner eller tycker eller fungerar. Det som vi vet och får veta om Nordkorea är hela […][...]

Jag uppfattar ofta konceptet novell som knepigt. Oftast har en roman bättre chanser att lyckas med att få läsaren i ett fast grepp, att utveckla huvudpersoner och få dem att göra intryck på läsaren, att levandegöra platser och tidpunkter o.s.v. Här måste novellförfattaren arbeta mycket medvetet och effektivt för att uppnå samma effekt på sin […][...]

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är relativt känd för svenska läsare. Han introducerades först med romanen/novellsamlingen Nostalgia (2002) och sedan med den stora romantrilogin Orbitor – alla i Albert Bonniers prestigefyllda Panache-serie. Nu fyller denna Panache-serie 65 år, och till jubileet utges Cartarescus dagböcker från ett drygt decennium. Det är en diger volym som ger […][...]

Hur recenserar man Thomas Manns Bergtagen, en av 1900-talets centrala romaner, jämbördig med Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt (för att nu bara ta ett exempel)? Vad är möjligt att säga som inte redan är sagt? Ett bidrag vill jag åtminstone göra. Jag vill slakta en helig ko. Jag hävdar följande: Bergtagen […][...]

Torget (en kärlekshistoria) är en explicit politisk roman. Den rör vid ett av Europas mest brännande men samtidigt mest osynliggjorda problem: situationen i Vitryssland, ofta kallad ”Europas sista diktatur”. Torget (en kärlekshistoria) har som sitt själva epicentrum presidentvalet i Vitryssland (eller ”Belarus” som det genomgående kallas i romanen – jag återkommer till denna språkliga markering, […][...]

En ny bok av den gamle snobben Horace Engdahl! Hur kul kan det vara? Riktigt kul, om ni frågar mig. Läsningen av hans nya bok Cigaretten efteråt försänker läsaren i ett stilla lyckorus. Vissa partier läser man om av bara farten för att de är så välfunna och roliga. Det verkar som att Horace Engdahl […][...]

Stig Larsson återkommer till prosan. Det borde väl vara en händelse värd att fira? Senast Larsson utgav en prosabok var så länge sen som 1992, då novellsamlingen Om en död utkom. För fem år sedan utgav han urvalsvolymen Artiklar 1975-2004, med just vad titeln antyder: artiklar och essäer från hela hans författar- och kritikerskap. Men […][...]