Recension

: Ambassaden i paradiset
Ambassaden i paradiset: Sveriges unika relation till Nordkorea Lovisa Lamm
2012
Norstedts
7/10

Besök i paradiset

Utgiven 2012
ISBN 9789113035109
Sidor 199

Om författaren

Lovisa Lamm är född 1980. Hon har varit verksam som journalist vid Sveriges Radio och verkat som regiassistent på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. ”Ambassaden i paradiset” är hennes debutbok.

Sök efter boken

Av alla diktaturer i världen är Nordkorea den absolut mest stängda och hemlighetsfulla – mytomspunnen och gåtfull, som en person man bara hälsat på men aldrig pratat med. Man minns ansiktsdragen, men vet ingenting om hur personen tänker eller känner eller tycker eller fungerar. Det som vi vet och får veta om Nordkorea är hela tiden bara fragment och mer eller mindre väl underbyggda gissningar. Kanske skall vi en gång få hela bilden.

Journalisten Lovisa Lamm debuterar nu med en bok om Nordkorea, och närmare bestämt om den svenska ambassaden där – i skrivande stund fortfarande den enda västliga ambassaden i Nordkorea. Om denna ambassad har Sveriges tidigare chargé d’affaires i Pyongyang, Erik Cornell, skrivit i boken Nordkorea – sändebud till paradiset (Studentlitteratur 2007). Det är dock en bok av helt annan karaktär – till innehåll och disposition som en lärobok – än den bok Lovisa Lamm härmed lägger fram.

Hon berättar i inledningen om sin fascination för Nordkorea och dess hemligheter. ”Jag vill underkasta mig och ryckas med. Sugas upp och in i denna skenvärld” utbrister hon, efter att hon berättat om hur hon varje dag cyklar i Stockholm med nordkoreansk musik på högsta volym i högtalarna. Säkert bidrar det faktum att hon inte får mer än styckevis information om det gåtfulla landet till hennes fascination och nära på besatthet. Det okända lockar.

Till slut får hon då sin dröm uppfylld och får resa iväg. Men boken handlar mindre om hennes egen resa (den fungerar snarare som ögonblicksbilder av de egna upplevelserna för att öka dispositionens dramatik), och mer om några enskilda personers öden, som Lamm söker upp för att kasta ljus över Nordkorea i allmänhet och Sveriges ambassad i Pyongyang i synnerhet. Så får vi t.ex. stifta bekantskap med den ovan nämnde Erik Cornell, den förste svensken på plats vid ambassadens öppnande 1975, Kaj Björk, och paret Kerstin och Ulf Moliter, som var i Nordkorea för att för svensk industris räkning installera en gruvanläggning.

Mycket gripande blir det när Lamm söker upp Kim – en av mycket få nordkoreanska invandrare i Sverige. Hon för flera samtal med honom och genom honom framträder en mycket komplex bild av Kims hemland. Det är för honom inte övervägande förknippat med hat mot den förtryckande regimen, utan han har mycket stark hemlängtan och talar om allt som trots allt är gott med landet, och om sin familj och sina släktingar som han saknar mycket. Vid ett av deras möten på ett kafé i Stockholm sjunger Kim en sång från sitt hemland för Lamm – en väldigt stark scen.

Rent generellt kan man säga att det löper två spår genom berättelsen – dels de olika individuella berättelserna hos personerna som Lamm möter och som naturligtvis är värdefulla i sig, men också fungerar som belysning av det andra spåret: Den egentliga berättelsen om upprättandet av Sveriges ambassad i Pyongyang och de olika turerna kring det. Uppenbarligen tillkom ambassaden i huvudsak för att skydda svenska företags investeringar i Nordkorea, som i mitten av 1970-talet blomstrade ekonomiskt och industriellt. Först i senare tid har ambassaden kommit att fungera som förmedlare av t.ex. biståndsrelaterade ärenden (som var särskilt intensiva under den svältkatastrof som drabbade landet under 1990-talet), och förmedlar nu också USA:s diplomatiska förbindelser med Nordkorea.

Jag kan ibland störa mig på textens upplägg som i hög grad bygger på att varva de olika berättelserna i korta sekvenser och därigenom hålla upp dramatik och flöde i texten. Det fungerar oftast, men känns ibland också lite tunt och monotont. Och nästan varje stycke inleds på samma effektskapande vis: ”Lobbyn är nersläckt”, eller ”Skaror av barn drar fram på Pyongyangs gator”, vilket också blir lite tjatigt. Och som den journalist Lamm är utnyttjar hon historiskt presens flitigt, vilket blir lite tröttsamt, och överraskningseffekten uteblir.

Trots detta är det en intressant, lättläst och tidvis gripande bok som Lamm har skrivit. Och boken utkommer ju väldigt lägligt – landets ledare Kim Jong Il avled i höstas och världen följer med spänning vad som skall hända med detta isolerade land. Lamms bok skingrar väl inte direkt frågetecknen eller tar kål på några myter, men skildrar personligt och engagerat en av världens få kvarvarande ”kommunistiska” stater – en veritabel anomali i vår upplysta tid.

Richard Pleijel

Publicerad: 2012-02-16 00:00 / Uppdaterad: 2012-02-16 05:22

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4575

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?