Recension

: För att kunna leva
För att kunna leva: En nordkoreansk flickas resa till frihet Yeonmi Park
2015
Massolit
6/10

I den publicerade flykthistorien är alltid slutet gott

Utgiven 2015
ISBN 9789176610244
Sidor 287
Orginaltitel In order to live
Översättare Kjell Waltman
Först utgiven 2015
Medförfattare Maryanne Vollers

Om författaren

Yeonmi Park, f 1993 är en författare och människorätts aktivist bosatt i Sydkorea men född och uppvuxen i Hyesan, Nordkorea. Park flydde från Nordkorea som tonåring tillsammans med sin mamma och nådde slutligen Sydkorea där hon numera är medborgare. Efter många år på flykt helt utan utbildning studerade Park juridik i Sydkorea. Parallellt med studierna började hon även engagera sig för situationen i Nordkorea och har rest runt över hela världen för att dela med sig av sin historia och uppmärksamma bristen på mänskliga rättigheter i sitt forna hemland.

Sök efter boken

Hjärnan gillar att katalogisera saker, att placera dem i det fack där de hör hemma. Efter att ha läst fyra, fem stycken fly från Nordkorea-biografier så hamnar För att kunna leva där redan innan jag öppnat den. Och visst, den följer mallen: tre delar, den första delen är i Nordkorea. Den andra delen är den utsatta situationen i Kina. Och den avslutande tredje delen är den märkliga omställningen till livet och tryggheten i Sydkorea. Ja, det är förstås ovärdigt att stapla upp biografier skrivna av de modiga människor som flytt världens mest slutna land efter en färdig mall, lite på samma sätt som att de skulle vara actionkomedier från åttiotalet. Ändå finns den där, mallen, men orsaken är inte särskilt märklig.

Nordkoreanska författare måste riskera sina liv och fly innan de kan skriva och än mindre få någonting publicerat. Ja, undantaget då de som arbetar på något propagandadepartement och filar på delar i någon ny biografi om någon av Kim-ledarna. Att det inte är något paradis i den kommunistiska diktaturen med ärftlig tronföljd har efter hungerkatastrofer och inflödet av billig kinesisk informationsteknologi blivit ett faktum även för nordkoreanerna själva. Och oavsett social tillhörighet eller orsak till flykten så hamnar nordkoreanen på flykt längst ned på samhällsstegen så fort de tagit sig över någon av de två gränsfloderna. I Kina kan de utnyttjas mer eller mindre hur som helst eftersom vem som helst kan ange dem till myndigheterna, vilket då betyder att de deporteras tillbaka och där straffas. Men även de som mot alla odds lyckas ta sig vidare till Sydkorea, hamnar även där längst ned i samhällsordningen.

Lägger man därtill handikapp som en livslång frånvaro av kritiskt tänkande och mer eller mindre okunskap om de senaste årtiondenas teknologiska utveckling, så blir kontrasten till livet utanför total. Och även om samhällsklass i Nordkorea (det finns ett formellt klassystem, songbun, där blodsband avgör vilken av tre huvudklasser varje person tillhör) betyder otroligt mycket för tillvaron där, så saknar den mer eller mindre relevans utanför.

Yeonmi Park föds i början på 90-talet och lever ett slags nordkoreansk medelklassliv. Hennes far är partimedlem som parallellt med sitt ämbete nyttjar sitt sinne för entreprenörskap i den illegala, men stundtals lite tillåtna svarta marknaden-ekonomin. Genom sin affärsförmåga har familjen Park det relativt sett ganska bra, vilket betyder att de har mat för dagen, hyfsade kläder (flera av bilderna från familjealbumet skulle man utan tvekan kunna ta för en sydkoreansk familj) och även dvd-spelare. Men efter att pappan och därefter även mamma arresterats och straffats för sin affärsverksamhet, växer beslutet att lämna landet fram. Som straffade förlorar de inte bara anseende utan också möjlighet att försörja sig själva. Eller för den delen alla möjligheter för att deras barn ska få någon form av dräglig framtid.

Yeonmi är knappt ens tonåring när detta händer och tvingas snabbt förvandlas, från ett ganska välskyddat barn till en vuxen överlevare. Själva flykten i sig är dramatisk, att ta sig över den frusna och välbevakade Yalufloden är inte på något sätt riskfritt. Väl över möter hon och hennes mamma en ny verklighet i Kina som stundtals är ännu värre. Utan pengar eller kontakter blir de själva snabbt en handelsvara bland skruplerfria traffickingligor som till fullo utnyttjar desperationen hos flyktingarna. Det är bara genom sin egen list och enorma kampvilja som de lyckas manövrera sig fram i Kina och efter ytterligare en flykt lyckas ta sig till Sydkorea via Mongoliet.

Det är lätt att imponeras över livsviljan hos en person som Yeonmi. Det är hela tiden så många hinder som måste forceras och minsta lilla felsteg, eller för den delen bara ren otur, skulle sätta henne tillbaka på noll. Eller mindre än noll. För när de sista stegen tas för att lämna Kina för Sydkorea, så ökar insatsen. Blir man deporterad efter ett förmodat försök att ta sig till Sydkorea är brottet landsförräderi och straffet är döden. Det är en stundtals väldigt självutlämnande berättelse där Yeonmi inte drar sig för detaljer kring val de tvingas göra. Och även om självbiografin kanske inte språkligt imponerar så är den skriven av en person med stor självinsikt och självkännedom.

Det finns en generell aktualitet över flykthistorierna från Nordkorea. Drivkrafterna som får människor att riskera allt för att få möjlighet till ett drägligt liv är knappast unikt för Ostasien. De nordkoreanska flyktingarna som faktiskt når slutmålet välkomnas med automatiskt medborgaskap, ekonomisk ersättning under de första åren och en genomarbetad kurs i hur man lever i Sydkorea. Där finns till skillnad mot dagens Europa ett slutmål, dit man faktiskt är välkommen hur farligt det än är att ta sig dit. Men med dagens flyktingkatastrof i tankarna går det inte att undvika frågan om hur nuvarande villkors varande skulle se ut om antalet flyktingar drastiskt skulle öka.

Och så tänker man naturligtvis på det stora flertal som inte kommer så långt som Yeonmi. De som förs tillbaka och avrättas eller döms till mångåriga straff i de fruktade strafflägren. De som dör under flykten eller för den delen de som lever en skuggtillvaro som illegala immigranter i Kina. Inte heller där är parallellen särskilt långsökt till dagens Europa. Och de personernas historia kommer aldrig att skrivas, för hos det stora flertalet på flykt är ju inte slutet gott.

Oscar Rooth

Publicerad: 2016-05-04 00:00 / Uppdaterad: 2016-05-03 22:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6545

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?