Recension

: Ta hand om min mor
Ta hand om min mor Kyung-sook Shin
2012
Norstedts
8/10

Det skulle kunna vara din familj

Utgiven 2012
ISBN 9113038184
Sidor 249
Översättare Molle Kanmert Sjölander

Om författaren

Kyung-Sook Shin föddes 1963 och växte upp under fattiga förhållanden på den sydkoreanska landsbyggden. Trots att hennes föräldrar inte hade råd att låta henne gå på gymnasiet debuterade hon som novellförfattare redan som 22-åring, efter att själv ha finansierat kvällsskola i Seoul samtidigt som hon arbetade på fabrik. Hennes internationella genombrott kom 2009 med hennes sjunde roman, Ta hand om min mor, för vilken hon även som första korean och första kvinna belönades med Man Asian Literary Prize. Kyung-Sook Shin bor i Seoul.

Sök efter boken

Hur väl känner vi våra föräldrar? Vet vi vilka personer de är egentligen, vilka de är förutom ens föräldrar? Känner vi till deras bakgrund, vad de ville bli, vad de blev och varför de blev dem som de blev? Känner vi till deras drömmar och förhoppningar? Och de som svarar ja, är ni verkligen säkra på det?

I Ta hand om min mor ställs dessa frågor till sin spets och svaret visar sig vara långt från det som från början upplevts som självklart. Det gäller heller inte bara en person som haft en så avgörande betydelse för ens liv som ens föräldrar, för med dem blir det ju lätt så att personen blir helt synonymt med rollen som förälder, men exakt samma mekanism kan även existera mellan makar. Ja, skillnaden är inte särskilt stor när en närstående person tas för given och dennes individuella existens byts ut mot en roll. Det är den centrala tesen i den sydkoreanska författarinnan Kyung-Sook Shins första till svenska översatta roman. Det är inte svårt att förstå att just denna, henne sjätte roman, är den som kommer att publiceras i över tjugo länder, för ämnet är ju om något universellt.

I romanen möter vi en den sydkoreanska familjen Yun. Även om de är en helt vanlig sydkoreansk familj så påvisar deras familjehistoria ändå den snabba väg som Sydkorea gått för att bli en välfärdsnation väl jämförbar med Sverige. Det har nämligen skett på en generation. Så sent som på sjuttiotalet hade faktiskt dess nordliga granne ett högre BNP per capita även om skillnaden nu är att BNP är femton gånger högre i syd. Så även om båda generationerna upplevt hårda tider så lever föräldrarna, födda på trettiotalet, kvar på landsbygden med svält och umbäranden i färskt minne, medan deras barn helt anpassat sig till välfärdsnationen. De bor och arbetar i Seoul, semestrar utomlands och återvänder till den lilla byn mest när det är någon högtidsdag. De skilda livsmönstren till trots tar inte de bort romanens budskap, och det främlingsskap som även maken kommer att uppleva inför sin saknade fru kan ju inte förklaras av ett generationsskifte, även om det kanske ger en viss förklaring.

När boken tar sin början har just frun, den sextionioåriga So-Nyo, försvunnit på Seouls centralstation just som hon skulle stiga på tunnelbanan med sin make. De är inget världsvant par utan har alltid tidigare vid sina besök i Seoul mötts av något av barnen, men just denna gång skulle de resa hela vägen själva. Familjen gör allt i sin makt för att hitta So-Nyo och under det praktiska arbetet med att dela ut flygblad, svara på tips och bara vandra runt i megastaden i förhoppningen att stöta på henne börjar samtligas bild av modern/makan förändras. Den trygga modern som bara levt för att sköta om familjen uppvisar bit för bit bilden av en person, en individ som de inte tidigare sett.

Det är inget detektivarbete eller snokande i hennes förflutna utan bara minnesbilder som tonar upp i samtal eller egna funderingar som efter försvinnandet får en helt annan innerbörd. Det är en process som gäller för hela den närstående skaran, en samling individer med ett gemensamt förflutet men vars liv gått relativt skilda vägar. Försvinnandet är heller inget som direkt enar syskonskaran utan parallellt med processen av att ingen av dem egentligen känt sin mor så undantränger de sina egna dåliga samveten med att anklaga varandra.

Romanen är lågmäld och till det yttre i avsaknad av spänningsmoment, sökandet är vardagligt och försvinnandet är inte ett mysterium. Bara en olycklig omständighet som i efterhand så enkelt hade kunnat undvikas. Genomgående i de fyra delarna är att den är skriven i du-form, men att perspektiven växlar mellan de olika familjemedlemmarna. Det finns ett vemod som ligger från den första till den sista sidan över en person som alla älskat, men som ingen egentligen visat sin uppskattning inför utan trevat mellan att ta för given och vara besvärad. Det är ett porträtt av en vanlig familj som hamnar i en situation som inte är vanlig, men som långt ifrån är osannolik. Det är helt enkelt en familj och en situation som skulle kunna vara din egen. Och det är just därför som Ta hand om min mor berör och varför Kyung-Sook Shin nu också läses utanför Sydkorea.

Oscar Rooth

Publicerad: 2012-07-11 00:00 / Uppdaterad: 2012-07-11 01:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4800

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?