Hjärnan gillar att katalogisera saker, att placera dem i det fack där de hör hemma. Efter att ha läst fyra, fem stycken fly från Nordkorea-biografier så hamnar För att kunna leva där redan innan jag öppnat den. Och visst, den följer mallen: tre delar, den första delen är i Nordkorea. Den andra delen är den […][...]

Det tar nästan halva boken innan han dyker upp in the flesh. Mark, den försvunne supermaken till den mer vardaglige hustrun Hannah. Under dessa sidor har vi dock fått bekanta oss med honom: en entreprenör som skapat sig en förmögenhet genom sitt it-bolag men som håller en lite småkonservativ livsstil. Henne får vi såklart också […][...]

Bevisen för Daniel Bells 40 år gamla teorier om det postindustriella samhället har förflyttat sig i bokhandeln. Från ekonomi- och sociologihyllornas tunga facklitteratur till de lättsammare och estetiskt mer tilltalande fotoböckerna. Fotoböcker med svartvita, lite arty bilder över nedlagda industribyggnader och havererade samhällen ger svaren snabbare än de mest pedagogiska grafer någonsin kan göra. Det […][...]

Om gitarrvirtuosen Yngwie Malmsteen kan man ha många åsikter. Men inte att han är dålig på att spela gitarr. Associationen kan te sig lite märklig, men Mo Yan fungerar lite på samma vis. Hans förmåga att med några få utvalda detaljer måla upp en hel scen och ge läsaren en fullkomlig närvaro i denna gör […][...]

Den stora gåtan i kriminalromanen Cirkeltecknaren är inte den mordgåta, inramad av blå kritstreck, som beskrivs på bokens baksida, utan den tidlösa miljön som romanen utspelas i. Platsen är Paris och alla scener ges med en geografisk detaljnivå ner på exakta gatuadresser. Vilket ger en ytterst obalanserad plattform för den läsare som vill orientera sig […][...]

Med en miniräknaren i högsta hugg framför wikipedia räknar jag fram mitt Stephen King-index. Resultatet blir något av en besvikelse, 39,6%. Hade det varit resultatet på en tenta hade det blivit IG, på gymnasiet hade prestationen möjligen passerat som en trea. Men 39,6 % betyder också 21 romaner (exkluderar novellsamlingar och icke skönlitterära verk ur […][...]

När jag hör personer som säger att de ser fram emot, eller bara är bekväma med tanken på, sin egen ålderdom, blir jag alltid skeptisk. Ålderdom är ju praktiskt taget ingenting annat än kroppsligt förfall. De sista stegen inför livsresans oundvikliga slutfas, där det inte ens finns några garantier för att ens samlade livserfarenheter ändå […][...]

Vi börjar direkt med att bocka av checklistan: Är det här en roman som när den ursprungligen släpptes möttes av fina recensioner men med begränsad kommersiell framgång och där författaren därmed kan ges epitetet ”författarnas författare”? Ja, det är det. Är det en skildring av den amerikanska medelklassen inom den realistiska skolan? Ja, det är […][...]

Fattigdomsstrecket är ett globalt mått på fattigdom där gränsen går vid en inkomst som understiger en dollar och tjugofem cent om dagen. Befinner man sig under den nivån är livet bokstavligen en kamp för överlevnad och bara kostnaden för skrivmateriel stoppar effektivt några litterära möjligheter. Och kanske på grund av att de verksamma författarna av […][...]

Betalar man 19 kronor i månaden till Aftonbladets plustjänst, garanterar det en aldrig sinande tillgång till ”Vad hände sen?”-artiklar. Artiklar som alltid består av den obligatoriska nu- och då-bilden, en kortfattad text om hur någon som var i ropet under en kortare period numera lever ett ordinärt Svenssonliv och vars syfte verkar vara att via […][...]