Jag har inga enorma förväntningar på The Ice Cream Girls. I och med att jag precis sett teveserien – en miniserie i tre delar från brittiska ITV som nyligen gick på SVT – så vet jag ju vem som gjorde det och så. Dock var den ändå intressant nog för att göra mig nyfiken på […][...]

Populärkulturen tycks svämma över av hemmavirkade monster, punkprinsessor, sympatiska spöken, heta varulvar, vampyrer med samveten, Cthulhu-gosedjur och Hello Kitty-dödskallar. Någon skrämsel med anor i 1700-talsromantiken verkar det knappt vara fråga om längre. Så man kan ju fråga sig: vem tusan gjorde gotiken gullig egentligen? Jag kan ju inte svära på att det var serietecknaren Charles […][...]

Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar […][...]

Varje år, på måndagen i homecoming-veckan – den som slutar med skollagets match i amerikansk fotboll, korandet av årets homecoming queen och höstterminens stora skoldans – klistras en lista upp över hela Mount Washington High School. Den bär ett mytomspunnet stulet skolsigill, ingen vet vem eller vilka som gör den, och den listar den ”sötaste” […][...]

Har du någonsin försökt flytta ifrån dig själv? Tänkt att där, på den där platsen (som egentligen mest finns i ditt huvud), där skulle jag kunna bli precis den jag skulle vilja vara? Dit skulle jag inte ta med mig något av allt det här skräpet som jag släpar runt på där jag är nu? […][...]

Man skulle kunna tro att titeln Håll huvudet kallt var en halvdan översättning av ”Don’t loose your head!” och anspelade på att Heather Wells andra fall inleds med att en av New York Collages hejarklacksledares huvud en morgon hittas avhugget och kokande på spisen i köket på studentboendet Fisher Hall. Anspelar på det gör den […][...]

Det har gått åtta och en halv månad sedan Bumped, den första romanen om ett framtida USA där ett mystiskt virus har gjort tonårsgraviditeter till dygd, nödvändighet och karriärmöjlighet. Tvillingsystrarna Melody och Harmony är superkända och höggravida, båda i sin tur med tvillingar. Hela världen väntar på deras ”Double Double Due Date”, men mycket pågår […][...]

Bliss – eller som hennes hela namn lyder: ”Bliss In the morning dew” – har vuxit upp i kollektiv tillsammans med sina omkringkuskande hippieföräldrar. När de hastigt lämnar landet, för att undgå inkallelse till Vietnamkriget, placeras Bliss hos sin sydstatskonservativa högreståndsmormor i Atlanta och på det prestigefyllda Crestview Academy. Lika onaturligt som det är för […][...]

Medan jag läser Joyce Carol Oates Foxfire brinner det i förorter och debatteras, för jag vet inte vilken gång i ordningen, om unga, arga män (vilka de nu egentligen är) och utanförskap. Det som slår mig är både likheter och skillnader mellan (media-)verklighet och roman. I romanen är det 1950-tal, och fem tonårstjejer växer upp […][...]

Tre helt vanliga kvinnor i kris sammanstrålar av en slump på ett koloniområde en sommarkväll. Var och en har de problem med en svinpäls till karl. Veeras man super envist sönder och samman deras liv och lägenhet. Erikas sambo vill slänga ut henne hals över huvud, utan att betala igen ett öre av allt hon […][...]