Därför står kvinnan stilla som en toalettskål, så att mannen kan ordna sitt tarv i henne. Den här raden har etsat sig fast hos mig vid läsning av Lust och jag har visat den för kvinnor och män som jag mött och de har reagerat med samma avsky som jag men min avsky har under […][...]

Jag kommer på mig själv med att tala om huvudpersonen i boken som Birro och blir rättad av kompisen, det är ju en roman och det är det ju, huvudpersonen heter X. Och om du inte tror mig kan du kolla med vilken myndighet som helst, hör jag honom säga, som han gör i boken. […][...]

Bukowski är en av de författare som jag föll pladask för och bara lever med och som jag inte alltid kan intellektuellt och analytiskt försvara, varför jag tycker om honom så mycket. Förutom att jag alltid kan dra fram den där viljan hos honom att skildra livet, det som pågår där runt omkring honom, just […][...]

Gult ljus är en nätt liten roman som jag skulle kalla långnovell om den var mera koncentrerad, men det är den inte, den är en glidande dokumentation utan nämnvärda dramatiska effekter, den gör vardag av en resa till Asien och en i mina ögon bekymmerfri vistelse på en exotisk ö. Det är vardagligt men en […][...]

Ödmjukheten fyller 70 år i form av Leonard Cohen. Man skulle räkna efter hur många gånger han format ordet "naked". Läggas till kan att han sviker inte på nya skivan: ”Dear Heather” som kommer ut i slutet av oktober, men som finns på nätet: Because Of Because of a few songs Wherein I spoke of […][...]

Nästan på årsdagen efter utgivningen av Lundells senaste tegelsten har jag läst ut den och valt att berätta om den här. Han satt på bokmässan förra året och signerade boken, jag kommer ihåg att jag spanade på honom lite och funderade på att köpa boken där och då, men kön var för lång och så […][...]

När mitt språk ropar efter mig får jag mitt namn. Jag tiger det längsta för att inte få reda på det, för var gång är en besvikelse. Jag känner mig som någon annan. Jag känner mig vilsen, dragen mellan två poler, miljoner poler; utspridd över hela världen. Den enda polen, det verkligt verkliga, mitt ansikte. […][...]

Detta känns som en bok som jag vill göra en anmälan på, den känns angelägen och viktig, författaren drivs av ett patos. Samtidigt så är inte jag målgruppen alls, det är tydligt, det är tonåren och förutom vissa glidningar då pojkar får vara med så är det tonårsflickor som är mottagare för denna kärleksfyllda upplysning […][...]

Det har hänt mig flertalet gånger när jag hyllat 1900-talets betydelsefullaste artist, att människan ifråga som skall övertygas om hans förträfflighet utbrister: - Bob Dylan, är inte han död? Nej, han är synnerligen levande och han kommer dessutom aldrig att dö på det sättet poesi aldrig dör för det den reinkarnerar hos nya generationer. Ännu […][...]

Jag flyr in i en text för att slippa bli bombarderad av köpbudskapet, som tränger sig på i det offentliga rummet (jag åker t.ex. kollektivt). Jag kan inte längre välja att leva utan marknadskrafternas ofta människoförnedrande bilder om att köpa en livsstil, ett sätt att vara. Mitt sätt att fly är in i boken som […][...]