Krönika

Den reklamfria varan?

Jag flyr in i en text för att slippa bli bombarderad av köpbudskapet, som tränger sig på i det offentliga rummet (jag åker t.ex. kollektivt). Jag kan inte längre välja att leva utan marknadskrafternas ofta människoförnedrande bilder om att köpa en livsstil, ett sätt att vara.

Mitt sätt att fly är in i boken som inte innehåller någon reklam. Men snart blir det väl fyrfärgstryck mellan kapitlen i sidorna fyra, av damer så lättklädda så min favoritlitteratur förvandlas till sådana böcker som man måste hålla i med en hand, om jag skall tala med Rousseau.

Vilka fina bilder i pastell, vilka foton, vilka färger, idealvyer av världen så jag skall köpa en viss rakhyvel eller tvättmedel som får alla fläckar i tillvaron att försvinna. Klart jag slutar läsa dom där trista sidorna emellan, svarta tecken på vit bakgrund, vad tråkigt. Jag tar mig tillbaka till bebisstadiet då jag inte kunde läsa, men en skarp färg intresserade mig i vaggan länge, länge.

Jag tänker på den i skarpa färger tecknade familjen Simpsons, som under bilfärd sjunger reklamvisor hela familjen unisont. Den perfekta familjen som hurrar ju mera dom där färgglada bilderna tar över mellan kapitlen i boken och en dag behövs inte författarna, hela boken är fylld med reklam inget annat. Bart har upptäckt direktreklamen. Den är dock rätt lätt att befria sig ifrån bara skriva ut på brevlådan, ingen reklam tack och detta lyds av reklamutdelare medan postens adresserade reklam får en ändå, den skall man slänga på postens gula lådor, för skulle många börja med detta skulle det bli för dyrt för posten och de skulle bli tvungna att sluta dela ut reklam. De vet när den hamnat i gula lådan att den redan är utdelad en gång och de gör det inte igen och om de gör det så lägg den på gula lådan igen. En person förändrar så inget men många är en revolution.

Andra aktiva val är tv, jag ser heller en sämre film på SVT, än en bättre i reklamkanalerna (när det nu händer), jag undviker dem i det längsta. Jag väljer när jag kan, men i det offentliga rummet kan jag inte välja. På spårvagnarna kan jag välja att inte betala biljett men inte att inte se reklam om jag inte blundar hela vägen, det borde vara mera tvärtom (numera cyklar jag, men det är inget alternativ för alla). Det är reklam i vagnarna och på hållplatserna, till och med där jag köper mat strålar tv-skärmar med reklamvideos emot mig. Jag funderar på att när jag står där i den stora lågpriskedjans kö stänga av tv:n. Vet inte vad som händer då, måste prova, kan jag välja att slippa skärmarna?

I Frankrike, var annars, revolutionernas land, så har medborgare tagit tag i saken och de gör aktioner för att befria det offentliga rummet från reklam, Metron som parisare "måste" använda, om de inte som Proust kan stänga in sig i en lägenhet och få dit allt man behöver medan man skapar reklamfri litteratur, river de ned affischerna för att skapa ett reklamfritt offentligt rum. Bra! Detta händer då underklädesreklamen innan jul kommer upp här i Göteborg det borde hända hela tiden.

(Internet ska jag inte ens prata om, det är snart ett oanvändbart medium, titta inte till höger för där har vi reklam du inte kan välja bort om du vill läsa detta)

Det är nästan så jag undrar om det är möjlig med en sådan lyx som en produkt utan reklam som boken, den måste väl vara förlegad eller drömmer jag varje gång jag läser. Bor jag inte då i det samhälle som vi skapat tillsammans eller har vi det, var vi inte upptagna med att njuta, läsa, just då något gick snett där ute.

Csabi Urbán

Publicerad: 2004-08-04 11:36 / Uppdaterad: 2004-08-04 11:36

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?