Recension

: Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna
Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna Charles Bukowski
2004
Härnqvists
9/10

En bok att läsa i badkaret inför amerikavalet!

Utgiven 2004
ISBN 9197490504
Sidor 149
Orginaltitel Play the Piano Drunk Like a Percussion Instrument Until the Fingers Begin to Bleed a Bit
Översättare Einar Heckscher
Först utgiven 1979

Om författaren

Foto: Claude Powell

Charles ”Buk” Bukowski alias Henry Chinanski (1920-1994) skrev både poesi och prosa vilket resulterade i över 40 böcker som gavs ut under hans livstid. 1969 lovade boksamlaren John Martin honom att sälja hela sin samling för att försörja honom om han fick ge ut Bukowskis första roman. Bukowski sa upp sig från sitt jobb på posten och en månad senare hade han skrivit debutromanen Postverket.

Sök efter boken

Bukowski är en av de författare som jag föll pladask för och bara lever med och som jag inte alltid kan intellektuellt och analytiskt försvara, varför jag tycker om honom så mycket. Förutom att jag alltid kan dra fram den där viljan hos honom att skildra livet, det som pågår där runt omkring honom, just så skitigt som det är då och där.

Jag konstaterade när jag gick på Finns folkhögskola att jag är mycket mer uppbygglig som människa när jag läser Eyvind Johnson än när jag läser Bukowski, men jag kan konstatera att jag läst mera Bukowski än Eyvind, trots att jag inte nödvändigtvis ser honom som en bättre författare.

Bukowski är som en kär suparpolare som man kan ha varit ifrån länge, men om man träffar honom så hämtar man under tystnad två bärs ur kylen och sätter sig ned och dricker upp dem. Det är inte inte tal om att den andra kör eller har en vit månad, för de polarna man behöver fråga finns också, de är en annan kategori. De är mera Eyvind Johnson.

Härnqvists förlag skall ha en eloge för denna volym, som faktiskt är den första hela diktsamling som är översatt till svenska, trots att Bukowski slog igenom som poet i Amerika och inte som prosaförfattare som han är känd för här. Det säger väl mera om poesiklimatet i detta landet än om något annat (ett stort urval av Bukowskis diktning är dock översatt redan). Titeln är fantastisk på engelska, tyvärr inte översatt och den titeln som diktsamlingen får leva under på svenska är bara krystad och dålig. Einar Heckscher ville väl förstora dikten med denna kvasifilosofiska titel, men det behövs inte, dikterna är nog i sig själv (eller vad han ville).

Dikterna är, när de inte är elegiskt korta stämningsrader, mera som små mikronoveller fulla av humor och poänger. De är rättframma med skarp poetisk blick. Bukowski kliar ingen på ryggen. Man kan konsumera dem snabbt och ändå inte missa mycket, det som smakar extra blir kvar på tungan. Det är så direkt och ärligt men skruvat, hur det ser, diktarens öga. Allt hänger samman med just dessa dikters logik. Om Hemingway skulle ha skrivit dikter skulle de vara just så här men bara aningen finare i kanten trots att Bukowski kallar honom fylltratt i en av dikterna.

Men nu kan jag inte låtsas längre. Skriva om en amerikansk poet och inte nämna valet. Bukowski är politisk! Amerika går till val imorgon, Bukowski vilar i sin grav. Han skulle antagligen inte röstat om han levt, han skulle vilat på sofflocket med en flaska whiskey bredvid sig, nån subba till brud som sparkade på honom, allt enligt den myten han själv odlade om sig själv. Jag vet inte, recensenten tror i ärlighetens namn att Bush vinner, känner att kandidaterna de två är så långt ifrån Bukowskis liv så han kan inte rösta. Jag känner mig också långt ifrån dem. Poeten säger det såhär 1979:

Valpolitiskt kandidatansikte på en gatuaffisch

där är han:
inte för många baksmällor
inte för många bråk med kvinnor
inte för många punkteringar
aldrig en tanke på självmord

tandvärk högst tre gånger
aldrig missat en måltid
aldrig i fängelse
aldrig äkta kär

7 par skor

en son på college

en ett år gammal bil

byst med försäkringar

mycket grön gräsmatta

soptunnor med tättslutande lock

han lär bli vald

Textutdrag (Visa/göm)

Csabi Urbán

Publicerad: 2004-11-02 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-16 13:19

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1402

5 kommentarer

Jag tror du älskar Bukowski därför att du kan koppla av när du läser honom.

P Oregistrerad 2004-11-02 06:33
 

Grym recension. Fast du kunde skippat de två första styckena.

Viva Oregistrerad 2004-11-02 10:34
 

Väldigt fin valdikt. Det väcker också frågor om konstnärlig integritet kontra politiskt engagemang. Bukowski skulle antagligen inte hängt med Springsteen och REM på turné. Men frågan är: Går världen under med fyra ytterligare år med Bush? I så fall går det ju heller inte att bedriva konstnärlig verksamhet.

Magnus Gustafson Oregistrerad 2004-11-02 11:16
 

Jag tror att Csabi älskar Bukowski för att han skrev skitbra.
Och Magnus jag fattar inte alls vad du menar.

elin Oregistrerad 2004-11-02 11:34
 

har en diktsamling av bukowski sen tidigare som är kalas alla böcker är ju underbar läsning man garvar i stort sett hela tiden. läsessom sagt gärna med en whiskey och en öl måste köpa denna bok.

christer Oregistrerad 2004-11-11 10:48
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?