Ja, jag är medveten om att många som läst den här boken tycker att den är fantastisk. Att det är en Nobelpristagare vi snackar om här, att den fåordiga, avskalade stilen anses nyskapande och varit stilbildande. Att författaren dessutom i sig själv är som en illustration av sin egen stil: den tyste, starke mannen som […][...]

I Israel gör alla medborgare värnplikten (utom de ultraortodoxa, som inte behöver utföra denna samhällsplikt). För kvinnor innebär det två år i armén, för män tre. Och att göra värnplikten i Israel innebär att rent fysiskt konfronteras med den ockupation av palestinsk mark som pågår i landet. Man kan få arbeta vid en vägpostering, vid […][...]

Den var länge sen jag läste en bok som ingav mig så motstridiga känslor som den här. Jag har omväxlande stört mig på den, roats av den, tröttnat på den och bara velat läsa vidare. Rent litterärt innehåller den både delar som är väldigt bra, och annat som känns slarvigt (eller dåligt översatt). Storymässigt har […][...]

Idag (den 27 maj 2013) delas ALMA-priset ut i Konserthuset i Stockholm. Den som får priset till Astrid Lindgrens minne i år är Isol, argentinsk barnboksförfattare och illustratör. Isol, artistnamn för Marisol Misenta, är en i raden av ALMA-pristagare vars böcker funkar lika bra för vuxna som för barn. I vissa fall, som med Shaun […][...]

El globo är en av 2013 års ALMA-pristagare Isols tidiga böcker. Den är på ett sätt en enkel och ganska klassisk bilderbok, med ett barn i centrum, något som händer och förändrar barnets liv, vilket barnet tvingas hantera och därmed växer. Men det finns en stor skillnad. När världen ruckas brukar det i slutet av […][...]

Nocturne är en bilderbok som saknar berättelse. Istället är det en samling bilder på ett tema: drömmen. Den kallar sig till och med receptsamling, och inleds med instruktioner för användning: bläddra i boken, välj ut en dröm du gillar och vänta tills det blir kväll. Då placerar du din utvalda bild under en lampa i […][...]

Det finns ett jag i den här boken. Men det är trängt och inklämt mellan andra röster. Jaget återger bara vad andra säger, det talar aldrig själv. Det blir ett redskap för de andra, fast i korselden mellan de olika tankarna och temperamenten. Samtidigt som detta faktum är en illusion. Det är ju trots allt […][...]

I Mammalia skildrar Ulrika Kärnborg vänskapen mellan två kvinnor, ur den enas synvinkel och efter att den är över. Jagpersonen möter Mona när hon är 25 år gammal, och hon blir mer eller mindre uppraggad av den äldre kvinnan. Jaget gör aldrig något aktivt val när det gäller relationen, det är på Monas villkor hela […][...]

Ojura handlar om Sandra, som bor med sin pappa och sin storasyster en bit utanför centralorten. Att det är norrut hörs på dialekten, att det är på landet märks när de tar bilen och kör hemifrån: först skramlar det som bara den på grusvägen, innan de kommer ut på den väg som är asfalterad. Novellen […][...]

När Judith Schalansky var liten reste hon aldrig någonstans. Hon växte upp i ett Östtyskland där platser som Helsingfors och Eldorado var lika exotiska, och där kartor och gränser mellan länder var starkt politiserade. När sedan hennes eget land plötsligt försvann från kartan och världens alla hörn blev besökbara hade hon redan blivit en sådan […][...]